Lunch hemma i Sverige nu. Själva har vi precis fått i oss lite frukost och ska väl snart ta oss ner till strnden. Ser ut att bli en fin dag idag.. i alla fall nu på förmiddagen. man vet aldrig, för vädret ändrar sig fort här. I går var det sådär ltie spoldis å mulet på dagen, å när vi sen gick ner till stranden efter lunch, så fick packa ihop, då det började regna. Lite surt.. men men.

Efter att jag skrev i går, så bestämde vi oss i all fall för att göra en liten utflykt igen. Så vi tog återigen lokalbussen(varför ta taxi) lite för spänningens skull. Ha ha.. vi visste att vi skulle med en buss som som det stod Urca på.. men så mycket mer visste vi inte. men med karta och några frågor som kom vi rätt. Lätt som en plätt.

Ja, vart åkte vi då.. Jo till Pão de Acúcar...på svenska för Er som inte kan portugisiska. :) Sockertoppen.

396 meter hög är denna topp, och man tar sig upp med linabana i två etapper. Riktigt häftigt. Sockertoppen har fått sitt namn (enligt ryktet) av de tidiga portugisiska bosättarna som tyckte att den liknade högar med råsocker. Första stoppet är på 220 meter högt, och bara här var utsikten fantastisk. Tyvärr var det inte helt klart igår, då det var lite soldis, men man såg rätt bra ändå. Vi kunde se enda bort till Jesus statyn..och det är långt. Längst upp på toppen breder sig havet och Rio ut sig som en landskap på ett vykort. Även detta en upplevelse såklart! Kan ju visa med lite bilder, men det är aldrig samma sak som att uppleva dom påriktigt. Men Ni ska ändå få några smakprov.

Efter att vi vart på sockertoppen, bestämde vi oss att åka tillbaka till Copacabana för att bada och sola lite. Denna gången satte vi oss faktiskt i en taxi. :) Vi hoppade av vid en paralellgata där det var marknad. Massor med frukt,grönsaker och fisk och kött. Så där blev vi ju strosandes en liten stund. Ensamma turister som vanligt. :) Det är sällan man ser en europe här, utan de som turistar här mest är nog  Brasilianarna själva. Vilket ju vi bara tycker är kul, för hur roligt är det egentligen när man åker bort och så hör man bara massa svenskar överallt. Allt gott om Thailand, men jag tycker det är så trist att det ska va så himla mycket svenskar överallt. man åker väl bort för att komma ifrån allt hemma eller? :)

Efter en inhandlad annanas, lime och mango, så gick vi ner till stranden som vanligt. jag kan säga att jag längtat så efter det doppet i havet. Även om det är lite mulet, så finns det ju tydligen inte en vindpust här. :) så klibbig blir man.. men vad gör väl det när man vet att man när som helst kan hoppa i vattnet? Direkt på strande dyker försäljarna upp och skockas kring oss... Utlänningar... ja.. dom tar vi. Och visst.. vi har väl köpt några grejjer, men mest säger man faktiskt nej. Man skulle ju vilja köpa av alla, då dom kämpar med sina tunga frysboxar och väskor i denna värme. dessutom pulsandes i denna heta sant. Jag fattar inte hur dom orkar. Men dom måste ha världens muskler och en jädrans kondition. Som sagt.. dom sliter verkligen och tänk va många nej dom får höra hela tiden. Men man kan som sagt inte handla av alla.

När vi legat en liten stund kom molnen.. typiskt. vi som var laddade för sol... Och efter en liten stund till.. Ja, så kom regnet. Så det var bara att packa ihop och påbörja färden hem.

I går kväll var vi och åt på den kända rastaurangen Garota de Ipanema... För den äldre generationens läsare, kanske Ni känner igen sången Flickan från Ipanema. Där var på just den restaurangen som den sången blev till och är nu en av världens kändaste sånger. Trevlig restaurang med god mat och dryck. Efter den blev vi sittandes i en liten lokal pub med några bgrasilianre och hade det trevligt.

Nej, nu får jag nog sluta att tjattra.. måste ju komma ur detta hotellrum snart.


Hade det inte tagit så lång tid att ladda upp bilderna hade jag lagt upp fler, men nu MÅSTE vi gå till stranden.. har suttit här alldeles för länge nu.

Ps.. Classe har nu fått raka av sig sitt skägg äntligen.. som han har väntat! :) Ds.