Vill inte gå utanför dörren...
Att vakna upp till en totalt gråmulen himmel efter en natt med massa bök och stök gör ju inte att man blir på bra/bättre humör direkt! Jag vill inte hålla på att vara bitter och hela tiden lägga skulden på Lexie, men just nu är det inte mycket som faller damen i smaken.
Det måste vara något som är fel här hemma då hon varken vill äta, somna, sova eller vara själv när vi är hemma. Visst... vi umgås ju HELA tiden men vi måste väl inte sitta i hop för det!? Det är som att hon blir rastlös av att vara själv då hon ju alltid är en glad bebis så fort vi går utanför dörren!
Ta andra barn i Lexies ålder. Dom sitter, ligger eller ålar omkring och är rätt nöjda bara dom har något att pilla på. Lexie har (tamigfan) 3 miljoner leksaker men så fort hon ser att jag lämnar hennes synfält börjar hon å gnälla! Det är rätt påfrestande ska jag erkänna.
Tro mig... jag gör verkligen allt för min dotter... MEN NEJ.. jag skämmer inte bort henne med att hon ska få som hon vill på en gång även om hon i slutändan oftast kanske vinner. Hon får allt gnälla lite innan jag kommer springandes för att inte bli helt odräglig framöver.
Jag älskar min unge och hon har många bra stunder också. :) Hon gnäller aldrig när vi åker bil... när vi träffar nytt folk.... när vi är och handlar..när vi är ute...när hon får vara med helt enkelt... Så oftast är hon ju en lätt bebis att ha å göra med... det är just det här när man är hemma och jag behöver göra annat än att leka med henne... :(
Nu ska jag försöka se om hon kanske kan sova lite så att jag kan plocka upp alla grejer från i går och få lite ordning och reda här hemma. Jag blir tokig av att hela tiden få släppa det jag håller på med och att det alltid ser lite småstökigt ut här hemma!
Och så lovar jag att ladda med lite positiv energi så att dagen, trots en lite halvseg start, blir bra!! ♥
Jag förstår dig absolut. Det låter som om hon är inne i en utvecklingsperiod. Ett språng. Olivia var oxå sån där ett tag. Ganska länge. Jag kunde inte lämna rummet för en sekund utan att hon började gråta.. Satt till slut och pinkade med henne i knät. Men det går över!!Men sjukt jobbigt under tiden. kram
Du är inte ensam! Har en liten tjej som är ca två veckor äldre än din och hon har precis varit likadan som Lexie, vägrat ligga själv och leka, börjat gråta så fort man kommer ur synhåll. Höll väl i sig ca en månad, men nu är det mycket bättre! Så håll ut, det släpper nog snart.
Vi hade dock turen att vara båda hemma under den värsta tiden, jag tog semester och pappan föräldrarledigt, så jag förstår att det är jobbigt att vara ensam med henne.
Men som sagt, det blir snart bättre!
Förresten är jag nyfiken på hur stor Lexie var vid sex månader, vi har nämligen också en liten tjej här hemma :)
Millie brukar också kunna vara lite så när vi är ensam hemma. Men sen brukar de bli så ungefär när dom är i den här åldern, lite så där seperationsångest kanske. Millieär speciellt så på kvällen när hon ska sova. Pappa får nästan inte natta, eller hon vill bara inte somna då. Så till slut ger han upp och jag får ta över, då somnar hon på någon minut.. Men börjar bli mer och mer att hon ska somna i våran säng... och tro inte att man får flytta över henne sen, å så är de ju så jädrans svårt att göra de smidigt nu när vi sänkt sängen längst ner, tänka om man hade kunna haft 2 m långa armar.. Oj vilket pladder de vart på mig hihi. Men de jag vill ha sagt egentligen är de är den perioden nu när allt är lite främmande och mamma är väl helt enkelt bäst om ett tag är vi inte de längre;) Så även de är kämpigt så får man väl försöka njuta medans vi är bäst:P Kram på dig!
MIA! Detta kunda varit mitt inlägg - rakt av, bara byta ut lite hon mot han...
usch, psykbryt var det här snart. Stackars unge och stackars mig.
Jag sket i babysimmet idag, jag orkade bara inte. Nu kom svärmor och tog ungen på en prommis (då blev han glad) och jag sitter i soffan, läser bloggar och dricker te.
stor stor kämparkram!
Finfina sessan =D
Va med i min tävling & ha chansen att vinna ett läckert halsband - sprid detta vidare så fler får chansen att delta - http://shapeful.blogg.se/2011/october/-tavling-vinn-ett-fint-halsband-.html
Precis så är min lilla Lexi oxå, ja kan inte lämna henne själv alls för de kommer gnället. Dagarna här hemma är ganska frustrerande. Känner ju sig som en elak mamma när hon bara gnäller o ja struntar i de en stund. För som du säger så skämmer ja inte bort henne (trots att man får höra de av nära o kära, ja tar inte upp utan låter henne gnälla en stund. Hoppas denna gnäll perioden försvinner snart!
Kram
12:23:37
Samma var det här i den ålder... preeeecis lika å inte ville hon va med Stefan trots han kom hem utan bara mamma mamma..å va vi nån annanstans eller bara gick ut så va det en glad tjej.. är nog bara så.. :D
Du är gryyym Kram
Hon har ju seperationsångest stackarn, googla på de. De går över hon är inte bortskämd pga de.
Jag förstår precis vad du menar. Alla de här "faserna" som de ska igenom kan göra en galen när man helt själv under längre tid. Men vet du? Helt plötsligt så har den gått över och du har din super bebis där igen..
Vi är just nu inne i en period där det bara är pappa som gäller när han är hemma (för tillfället på helgerna) så det skiftar med tiden. Du får gärna höra av dig om du vill tjöta lite skit om hur det är att vara ensam.....
Hoppas du/ni får en härlig vecka!
