Å så var det måndag igen

Dagarna går i en rasande fart, här hemma, och i bland undrar jag hur fort tiden går egentligen!?
 
 
 
Visst visste jag/vi att det skulle bli annorlunda att komma hem med en bebis den här omgången när vi ju redan har en (stor) bebis här hemma! :) Och i bland känner man sig otillräcklig som mamma! Lexie får, just nu, all uppmmärksamhet vilket ju gör att jag känner dåligt samvete för att jag inte tar, mer, hand om min andra dotter som jag satt till världen!
 
Dessa skuldkänslor visste jag ju också om att dom skulle komma och visst vet jag att liten inte lider och att hon får exakt så mycket närhet som hon behöver... men ändå!! Jag vill ju njuta lite av bebistiden och ta vara på den nu... men det är som sagt svårt. Dock tror jag att det blir lite bättring på det när Lexie får gå till dagis igen.
 
Som det varit nu så har Lexie varit hemma från dagis då det varit så himla mycket sjukdommar där. Lexie har inte varit sjuk en gång sen hon började, men det betyder ju inte att hon inte kan dra med nån skit hem. Å nu så här i förkylningstider är det ju dumt att utsätta liten för dessa bacilusker. Detta har ju alltså gjort att all fokus fått gå till Lexie i stort sätt!!
 
Förkylningarna kommer ju fortsätta under vintern men Lexie måste ju, trots allt, gå till dagis framöver då jag inte kommer klara av att var hemma (ensam i en månad) med båda två som läget är just nu. Då kommer ingen att må bra... Dock uppskattar jag ju att personelen meddelar när det är extremt mycket sjukdommar som det varit senaste veckan!
 
Nä.. nu ska jag hämta ut Lexie från sitt rum dit hon åkte in (nyss) för att hon varit  "elak" mot lillasyster. Lyssnar man varken första, andra eller tredje gången så åker man in där!! Så är det bara. Jag vet att det inte är lätt för Lexie men hon måste också lära sig vad som är rätt och fel. Och det känns lite jobbigt att göra så... men hon sitter inte där länge och när jag sen hämtar henne så sätter jag mig ner, kramar om henne, och förklarar vad hon gjort för fel och talar om för henne än EN gång att man måste vara snäll och försiktig mot lillasyster!!
 
Ja Ni... det är inte alltid så lätt!!

Kommentarer
Therese- Mamma till A&N

I hear you! Känner igen det där dåliga samvetet :( Det är inte lätt och visst är det som du skriver, lillasyster lider inte men man vill ha bebistid med nytillskottet också. Ja, usch vad svårt det är. Men vilket fint jobb vi gör :) <3

2012-12-10 12:29:33
URL: http://mylifeinthai.se
frusol

Så sjukt imponerad över ditt tålamod. Hur du månad efter månad orkar. Själva hade vi en "jobba" helg vilket ger 1 1/2 vecka själva och just nu så orkar inte jag vara en tålmodig mamma. Med alldeles för mycket på jobbet, en trotsig tvååring och för mycket gravid hormoner i kroppen så var jag allt annat än en bra mamma igår. Vet inte vem av oss skrek mest på den andra....
Fasar lite för när bebis kommer. Hur 17 ska man orka??

Så all cred till dig som gör det en månad i streck.

Ps. hoppas du passar på att ta lite "egen tid" så gott det går nu när mannen fortfarande är hemma....

// Frusol

2012-12-10 21:08:11
URL: http://frusol.blogspot.com
Johanna

Har lillasyster fått något namn än?

Åh förstår att mammahjärtat lider, men jag tror att du är en förträfflig mamma för båda dina små töser, även om hormorner och annat säger både det ena och det andra just nu

2012-12-10 23:55:29
Maria sjömansfru och mamma

Kan tänka mig att det inte är lätt någonstans. Men du hade ju inte satt två små underbara tjejer till världen om du inte känt att du hade fixat det eller hur? De båda kommer få tillräckligt av sin mamma det vet jag, det kommer gå i perioder hela deras uppväxt att ibland behöver den ena mer och ibland den andra. Och liten får massor i och med att du ammar så hon tar det hon behöver nu och så får de ge Lexie resten. Stöttar på avstånd! Kramar

2012-12-12 16:07:38
URL: http://eninvanaretillibyn.blogg.se/

Designen är gjord gratis av: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Stalker?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0