Det hela började natten mellan tisdag till onsdag den 28 November.
Efter att ha passerat bf dagen med 3 dagar var det alltså dags. Jag vaknar på natten vid 03:00 tiden nån gång och upptäcker då att jag får en värk... Inget konstigt med det...bara att det fortsätter. Värkarna var då hanterbara så jag slumrade nog till mellan varven och förstod nog först på morgonen att detta är dagen då liten tänker komma till världen! ♥
Lexie skickade vi iväg till dagis och vid 11:00 tiden hade värkarna tilltagit och kom så pass tätt att jag nu bara väntade på att få ringa in till förlossningen! Vänta... ja.. låter ju knasigt men jag ville vara hemma så länge som möjligt för inte komma in dit å bli besviken på att jag inte öppnat mig nåt. Ska jag ändå ligga å kvida och lida... kan jag lika göra det hemma. :)
När klockan är strax efter 13:00 klarar jag inte mer... jag ringer och dom säger att vi är välkomna. Vi är inne lagom till kl 14:00 då det desstuom är skiftbyte...därför väntar dom lite med att kolla hur öppen jag är. Däremot kopplar dom CTG för att kolla hur bebis svarar på värkarna och frågar om jag vill ha lustgas. Men jag väntar med det.
Den nya personalen anländer och det visar sig att in i rummet kliver samma barnmorska som vi hade sist. Både jag och Classe blir jätte glada (och även hon) då vi tyckte det funkade så himla bra sist gång. Och det roliga är att det även då var skiftbyte.. och 40 minuter att dom kom in i rummet mig var Lexie född. :)
Hur som helst.. även en bm student var med och även hon var jättebra å jag kände mig hur trygg som helst i deras händer. Hon hade dessutom bara en månad kvar tills att hon var färdig så det fanns liksom inget att oroa sig för. Dom kollar mig för första gången och jag är öppen närmre 5 cm. Blev lite besviken för FAAAAAAN vad täta verkarna var nu och HELVETE vad ont dom gjorde. MEN... efter att ha sett hur fort jag öppnade mig sist gång körde dom i gång direkt att förbereda... för här skulle ju en bebis helt klart snart komma. Här började jag använda lustgas.
Sist gång hann jag aldrig med att få någon smärtlindring men denna gången fick jag alternativet att ta spinnal. (Ett alternativ omföderskor ofta får då det ju gång nummer två kan gå rätt snabbt) Funkar ju som EDA ungefär bara att den inte har så lång värkningstid. Jag nappar direkt. Narkosläkaren kommer in 15:20 och på fem minuter är min smärta borta och jag är i HIMELEN!! Kan vara det bästa jag någonsin gjort och nu förstår jag alla som fått smärtlindring. Här passar jag även på att dra in ett foto på Instagram på lillans säng för att ingen ens ska börja spekulera i att jag är på förlossningen. Haha... å det var många som gick på det! :)
Jag är uppe på benen på nolltid och för att skynda på prosessen är jag uppe å går å går i rummet.. men så blir jag nästan lite sömning så jag sätter mig lite på pilatesbollen. Nu har det nästan gått en timma sen spinnalen började värka och helt plötsligt känner jag hur det börjar göra ont igen. Går på toaletten och OPS... där händer något.. vattnet går.. SATAN...det känns som att ungen kommer å jag haltar mig fram till sängen där dom förstår att det är bråttom.
Å ja visst... nu är jag öppen helt och hållet och barnet tänker komma. All smärtlindring är borta och nu gäller det bara att lyssna på instruktionerna och överleva. Känns som att jag ska spricka och att jag aldrig mer vill uppleva denna brännande känsla där nere igen för bebis är STARK. Jag gör allt för att INTE ta i då jag nämligen inte har någon värk och bm studenten säger att hon snart inte orkar hålla emot längre. Mem så kommer den...värken.. och PLOPP å så är hon ute!! Själva utdrivningsfasen (krystvärkarna) kan ju hålla i ett tag men mina var nog över på 15-20 minuter tack och lov.
Smärtan jag nyss kände är helt borta och i stället byts den ut mot "Vad var det som hände"... ungen är ute nu... det blev en tjej... vi är tvåbarnsföräldrar..en tjej?? VA? Vi skulle ju ha en kille...det hade vi ju bestämt!! : En smula besvikelse sköljer över mig men utbyts snart mot ren lycka att den fina (?) lilla tjejen (som för övrigt ser ut som en liten gubbe) är hel och frisk. Låter som en klycha kanske men så är det verkligen.
Ja.. det är minst sagt en häftig upplevelse som man ena sekunden aldrig mer vill vara med om för att två sekunder senare känna att jag gör det igen!! :)
Summa sumarum så gick allt på 3 timmar från det att vi steg in på förlossningen och jag måste säga att det gick över förväntan och när jag ser tillbaka på det så ser jag det som en fin och bra förlossning. Jag klara mig från att spricka (även denna gången) och när jag reser mig upp för att duscha och gå över till BB så känns det knappt att jag fött barn. :)
MEN.. sen har en liten sak som jag inte berättat och det är att vi faktiskt trodde att bebisen redan skulle anlända den 23:e november... men det får jag återkomma till i ett annat inlägg.
Ja, det var min (andra) förlossning det...i stora drag! Hoppas Ni uppskattade det!
18:48:24
