Att vinka hejdå!

Ja, i bland är det en riktig plåga men i bland går det också väldigt bra.

The sailor is gone, och klockan är 04:33 just nu. Borde ju försöka gå upp och somna om, men det är ingen ide att ligga där uppe å vri å vända på sig. Så jag lägger mig lite vid tv:n här nere och hoppas på bättre tur här... Tv:n brukar ju ha en förmåga attt söva en... i alla fall mig. :)

Avskedet då! För att ha umgåtts 24/7 i nästan 4 veckor, så gick det väldigt bra. Inga tårar har fällts än som tur är, men jag har väl heller kanske inte riktigt fattat att jag ska va ensam här nu igen i 4 veckor?...FAST... Nä, men jag har bestämt mig för att det blir bra och annars så är det ju bara dom första dagarna som är jobbiga.

Nu är det bara gipset som ska bort och efter det så är allt bra igen. Då ska det börjas sjuktränas och så får vi väl se hur fort jag kan komma tillbaka och börja gå normalt. Längtar också för att kunna komma igång med lite träning igen. Har ju en PT som måste börjas användas snart. :) Det är ju det här med den nya livet (som vi alla börjar med ca 100 ggr i veckan)... och det är alltid lite lättare att börja med när C-H åkt. Inte för att det inte funkar när han är hemma, men man har ingen annan att ta hänsyn till, + att jag får dagarna att gå då när han är borta.

Nä.. nu får det bli soffläge å så får vi se om jag kan somna igen...

God morgon! :)

Kommentarer

Designen är gjord gratis av: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Stalker?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0