...Tycker Lexie är jättekul...

....men i morse undrade hon nog vem det var som inkräktade i vårat kök och i våran frukostrutin där mamma brukar servera gröten och INGEN annan! :)


Vem är den där killen som är i vårat kök egentligen?


Humm... något är det jag känner igen... men ska man skratta eller gråta... det är frågan!?


Äsch.. skit samma... Han ser ju rätt rolig ut trots allt så jag lägger av ett gapskratt åt honom!! :)

Lexie sken upp som en sol i går när pappa kom ut från flyget (och jag med)! Vilket hon i och för sig gör mot alla hon träffar det lilla charmtrollet.

Men som sagt... i morse var det en lite avvaktande dam som tittade efter Classe vart han än rörde sig i köket. (Självklart var jag tvungen att ta fram kameran och dokumentera) Å mata henne... Nej... det gick inget vidare... det skulle mamma göra!!

Lexie knorrar väldigt sällan över att vara hos andra.... eller att bli matat av andra.... och är egentligen heller inte speciellt mammig av sig vilket jag tycker är väldigt skönt! Men jag tror att det i morse kanske blev lite konstig då något annorlunda utspelade sig i (vår så kallade) "hemmamiljö"!

Det jag menar är att här är det ju oftast bara hon och jag som vaknar upp tillsammans när Classe varit borta... och efter en månad är det väl klart att hon, trots att hon är liten, ändå märker av att någonting är annorlunda!? Och även om jag haft folk som sovit över är det ju ingen annan än jag som tagit hand om henne på morgonen! Så lite mammig kanske hon blev i morse trots allt...

.....Men resten av dagen har inte varit några problem och Lexie och hennes pappa har busat hela dagen utan en endaste tår.

I morgon är en ny dag och då gör vi ett nytt försök (nu när hon fått umgåtts en hel dag med sin pappa).

PS. Nu ligger far och dotter i vår säng och snusar i kapp och jag måste nog gå in och njuta lite av att äntligen  ha dom tätt intill mig båda två igen! DS.