Morgonfis!
Vad gäller Lexies nattning de här två dagarna så har det gått bra. :) Jag fick i går eftermiddag avlastning i ca 3 timmar av Classes snälla föräldrar som kom hit och hämta upp Lexie.... och när jag stängde dörren hoppade jag nästan jämfota in till vardagsrummet för att dra på en julskiva med Shirley, Sonja och Sanna! Vilka röster och så mysigt med lite julmusik faktiskt. HOME ALONE för fasiken! :)
Några timmar själv.. vad ska jag göra? Jo.. jag städar... och jävlar vad jag städa...jag städa så mycket att det gick en propp! Huset kände väl inte riktigt igen att tvättmaskin, torktumlare, diskmaskin, tv, stereo och dammsugare, alla, var i gång samtidigt och fick då en chock! :) Såna grejer är ju männen till för, men eftersom jag inte har någon just nu fick jag ge mig upp till proppskåpet själv. Å ja.. jag löste det (med lite handledning..men jag hade löst det ändå...så det så)!
Hur som helst.. när klockan var 18:30 kom lilla stumpan tillbaka och fast jag inte vilat något så hade jag mer energi än på länge! Detta tillsammans med ett samtal från min kära vän Helena gjorde att jag i går provade på en variant av 5 minuters metoden och efter ca 12 minuter sov hon. Hon vaknade vid 23:00 tiden för mat och sov sen till strax efter 06:00!
I dag gick det inte lika bra och mitt mammahjärta pallade inte hennes seperationsångestskrik så efter ca 2 omgångar på tillsammans ca 8 minuter tog jag upp henne i min famn där hon somnade! Det får vara okej tycker jag. Jag kommer markera framöver ocskå men huvudsaken är ändå att hon somnar.. inte var. Det får bli lite blandat helt enkelt!
Det är inte det att jag inte klarar av att höra henne gråta.. för det får hon göra en hel del ändå då ju jag inte alltid kan passa upp på 2 sekunder när jag är ensam... Utan det är det här med seperationsångesten som gör mig mer ont i hjärtat.
Grejen är ju den att barn kan känna av när någon försvinner...och kommer då inte personen i fråga tillbaka inom en snar framtid tror den att den blivit övergiven. Lexies pappa har inte kommit tillbaka på länge... :(... och nu är hon även rädd att hennes mamma ska försvinna!
Det mina vänner.. det gör ont!! ;(
Men åter till rubriken...
Lexie tyckte att jag kunde nämna detta i bloggen så att Ni alla kan få ett gott skratt också... så ja...
Lexie fes mig i ansiktet i morse! ♥
Haha, en liten morgonfis:)
Jag tycker det är grymt strongt av dig att ta hand om lilla Lexie sjäv. Och vad skönt att du fixade det där med proppen själv. Du klarar allt!
Önskar dig en jättefin dag!
10:49:07
Det där med separationsångest är hemskt. Wilda har också kommit in i en sån period just nu vilket tydligen är vanlig från 8 månaders ålder. Så det är ju klart man ruckar lite extra på rutiner då, det görs det här också! Allt för att dom ska må bäst!
Hahaha skrattade gott åt fisen ;)
Hua, då vet jag vad jag har att vänta :( Ville inte kommentera inlägget längre ner, misstänkte att du då inte vill veta hur vår unge sover... Vet inte vad vi gjort för att förtjäna en sådan liten tröttmössa? Däremot var han argast i Kalmar idag från lunch och fram till läggdags. Konstant gallskrik om han inte fick vara i famnen, där han bara småskrek lite grann. Då vore det skönt med någon som kom hem på kvällen! Men för vår del är det bara en vecka kvar nu... Shit vad jag svamlar.
Klart du kan byta proppar utan handledning! Vi sailor-wives är tuffare än vad vi verkar! ;)
Kram
Hahaha morgonfis, det är väl för underbart. Vänta tills hon börjar pussas med munnen öppet över din mun och lägger av en rap samtidigt. Sisådär mysigt...
Vet precis vad du menar med seperationsångesten när ena föräldern är borta längre perioder. Vår skrutt var i Lexies ålderi sommras när pappa var borta i 7 veckor. Det var som en förbytt bebis vissa perioder. Fick inte gå på toa själv, inte vara i ett annat rum mm. Det fick helt enkelt bli som det blev. Det blev bäst för oss bägge. Att stånga huvudet i en vägg bara för sakens skull, blir ingen lycklig över.
Kämpa vännen, snart är det en ny fas som börjar ;-)
Kram
åh mumma vilken fis :) hihi! Jäklar i mig va du städade! :) hihi... rolig man är när man väl är själv. :P Tror säkert att de skulle vara så för mig med. Tror jag skulle ha svårt att lägga mig o vila :P
stackars lilla Lexie, klart hon håller fast i dig med näbbar o klor. <3 kramen till dig
Egentid är verkligen välbehövligt! Så skönt att få hela huset städat! Jag är grymt imponerad av att du fixade proppen själv, sådant är jag värdelös på!
Vilken söt dotter du har förresten! Kram
Skönt att det gått bättre några kvällar! Vi har ju oxå jobbigt med sömnen, han somnar hyfsat lätt men vaknar ofta på natten - ibland varannan timme! Tror som du säger att det är en fas nu, och det är kanske svårare för Lexie som förstås saknar sin pappa! Testa nån metod när han kommer hem, måste ju inte vara 5 min heller! Vi kör med en variant av Wahlgrens metod, ur boken Sömn och hälsa ur Vi föräldrars serie. Bra bok, finns på bibblan!
Och försök få mycket avlastning, det behöver man!
Kram
Ameah somnade i min famn i förrigår och jisses vad mysigt det var. Dock inte anledningen till det då det var en hemsk läggning och seperationen jätte jobbig för henne. Nu har det gått bättre (peppar, peppar) två dagar i rad så jag hoppas att det håller i sig.
Och Du, var jäkla underbart med egentid. Förstår att du hoppa och poppa!
Kram!
