HemA B C...
Ja, å så var det där med att säga A men inte B!! Något utav det värsta jag vet när folk gör.... å så gör jag likadant själv. :) Men... jag tycker lite att det beror på vad det gäller... och i detta fall var det i samband med min gravidit och jag hade varken lust eller ork att blogga om det just då! Nu har det ju gått ett tag och det är nog mest mina instagramvänner som fått undra lite... men har jag lovat att berätta så ska jag.
Såhär var det...
Onsdag den 21/11 var jag hos barnmorskan för "sista" gången. Jag ville då att hon skulle kolla om jag öppnat mig något och samtidigt göra en hinnsvepning. Detta satte nämligen i gångt värkarbetet med Lexie (tror vi)! Dock var jag lite kluven då jag ju med Lexie gick med ordentligt hemska värkar i TVÅ dygn utan att något egentligen hände. Men hur som helst så gjorde vi detta och det visade sig att jag var ca 2-2,5 cm öppen och bm kunde ju såklart inte lova något men trodde INTE att en förlossning skulle vara allt för långt bort.
Ja.. så där gick man å blev lite nervös så fort man kände minsta lilla molnande värk i magen. Å så kom dom... natten till fredagen den 23/11. Å ja.. dom var där för att stanna och jag var vaken hela natten och låg ute på soffan och kämpade tills fram på morgonkvisten då Classe vaknade. Vi gjorde upp att Classes föräldrar skulle komma och ta Lexie då det inte var något dagis, för henne, plus att jag inte ville att hon skulle se mig ligga å ha ont.. Eller ja... hon skulle nog inte riktigt förstå att jag inte kunde leka med henne å på så vis kanske bli ledsen!
MEN.. så händer det typiska.... Classe känner sig lite dålig säger han. Precis vad man vill höra när man legat vaken hela natten med värkar å är skit trött och taggad på att föda barn. Det var magen som krånglade och ja.. kanske var det thaimaten vi åt dan innan vad visste vi då liksom!?! Hur som helst så gick jag in till sovrummet för att lägga mig och klocka värkarna men slumrar visst till nån gång runt 09:00 tiden, då sista klockningen var... och vaknade kl 10:00 av att Classe kommer inte som ett lik och än en gång säger att jag mår fan inte bra alltså! HALLÅ... hur typiskt!
Tiden går å jag märker att jag knappt får några värkar längre... Alltså... från riktiga värkar till nästan NADA... :( Väntar lite till innan jag ringer förlossningen men så efter en timma ringer jag till slut å berättar läget. Tyvärr besannas mina tankar om att DETTA INTE ÄR NÅGOT OVANLIGT..speciellt inte som omföderska och kanske kommer dom snart tillbaka eller så dröjer timmar, dagar, veckor!? Så länge jag har koll på att det fortfarande är aktivitet i magen så är det inget att göra alltså.
Det är ju visserligen skönt att slippa värken med man blir också rätt så besviken och jag är rejält trött och till råga på allt så är det nu jag som måste passa upp på Classe i stället för tvärt om! :) Timmarna går å jag har fått sova lite på dan då ju Lexie fått stanna hos farmor och farfar. Det är värkligen ingen bättring på Classe, och eftersom det är julfest med jobbet på kvällen bestämmer jag mig för att gå dit. Vad ska jag sitta hemma i min ensamhet en fredagkväll för. :)
Kollegegorna uppskattar min närvaro och jag hade jätte trevligt. Drog dessutom in 6 strikar på bowlingbanan vilket nog är rekord för mig! Haha.. höggravid som ett bowlingklot... Ni kan ju tro att det blev jubel!! :)
När vi sen satt och åt känner jag hur det börjar igen... jag tar det lite lugnt å bestämmer mig efter en stund att åka hem då jag fått två - tre ordentliga värkar till. Å så håller det på den natten... inte lika intensivt som natten innan och på morgonen är dom borta igen.
När vi sen satt och åt känner jag hur det börjar igen... jag tar det lite lugnt å bestämmer mig efter en stund att åka hem då jag fått två - tre ordentliga värkar till. Å så håller det på den natten... inte lika intensivt som natten innan och på morgonen är dom borta igen.
Nu är jag både frustrerad och lättat på samma gång... för nu visar det sig att Classe INTE hade kunnat följa med in på förlossningen i hans tillstånd och dessutom verkar det som att även Lexie fått en släng av magsjuka!! Så nån meningen var det nog med att värkarna så tvärt slutade! Eller vad tror Ni?
Tänk Er själva... höggravid.. med värkar... omgiven av folk som ha magsjuka!! Det var liksom bara att hoppas på att jag inte själv blivit smittat. Å som tur var så blev jag det ju inte heller...för tänk att försöka föda barn när man har magsjuka och hög feber!
Så varför jag kanske var lite nere och hängig dom sista dagarna var för att vi var så inställda på att bebis skulle ha kommit den helgen.. å när söndagen kom och bf var förbi kändes det hopplöst och jag ville ha ett novemberbarn och inte ett december när jag nu ställt in mig så på det!!
MEN.. sen började det ju igen natten till onsdagen den 28:e å ja.. resten vet Ni ju!! :)
Kommentarer
Maria Berndtsson
Känner igen den besvikelsen, jag hade värkar i flera timmar och på slutet nere på 5 minuter emellan när det tvärdog och ingenting på nästan 7 timmar. Men som sagt tur ändå får man ju säga! Och bowlingen du måste varit dopad på graviditetshormoner eller nåt med det resultatet!
Maria Berndtsson
Glömde ju, ursöt bild när de ligger likadant :)
Anna-Mamma och Socionom
Det är jobbigt när man tror att det är dags!! Skönt att du fick ha med dig Classe på förslossningen och att allt gick fint tillslut:) kram
Evelina - mamma till Lucas
Ja shit va lätt man ställer in sig på saker! O vilken besvikelse... Taskigt av bebis att luras så där hihi. Men sen var de väl tur ändå. Har själv funderat på de flera gånger hur de skulle vagast föda barn magsjuk. Fy, hemska tanke. Nu fick ni ett litet novemberbarn :) söt som socker. Puss o kram, hoppas ni har en skön helg
Trackback
