Jag har inte så mycket att säga faktiskt mer än att jag/vi är redo för att pyret ska komma till oss NU!! Helt i går... gärna i dag... men senast i morgon.. då det ju faktiskt är beräknad födelse!

 

 

Jag trodde faktiskt att vi skulle ha fått vår lilla skatt i går men det blir ju inte alltid som man planerat och just den här gången får jag nog säga att det var riktigt tur!

 

Classe åkte på nån släng av ev magsjuka... å så även Lexie... vilket gjorde att jag skulle fått åkt själv till förlossningen. Å ja.. det skulle jag ju klara av såklart... MEN.. stackars Classe om det blivit så!! Och självklart vill jag ju ha med honom nu när han ändå är hemma! :)

 

I bland har saker och ting en mening å jag kommer berätta mer om det sen...

 

Japp.. nu sa jag A... men inte B... för jävla jobbigt när folk gör så... haha.. men Ni får vänta lite till!! <3

Ni väntar.... Vi väntar... ALLA väntar!! :) Men bebis verkar inte ha någon brådska direkt!!

 

Här är det dåligt med uppdatering som vanligt men nu jäklar ska jag få in ett litet inlägg för att tala om att vi lever! :)

 

BF börjar ju närma sig med stormsteg nu och jag blir allt mer nyfiken OCH framförallt nervös. Ja... faktiskt... även om jag "gjorde det" för inte så länge sen så är det nervöst. Och kanske är det just därför... eftersom man vet vad som komma skall??

 

Hur ska det börja denna gången... vattenavgång... förvärkar!? Förra gången gick aldrig vattnet så skulle det gå denna gången blir jag nog helt paff!! :)  Och även om jag hade förvärkar i flera dagar förra gången så var själva förlossningen väldigt snabbt över. Vi tittade på den i dag hos barnmorskan och hon sa att det mer såg ut som en omföderskas förlossning än en förstföderskas.. vilket ju bådar väldigt gott inför denna! Men sen kan man ju aldrig vara säkert och jag berädd på alla tänkabara skeden!

 

Låt det bara gå (minst lika) fort!! :)

 

Sådär ja.. då var vagnen äntligen monterad och i morgon, fredag, blir det premiärtur för Lexie!

 

Ja.. hon har visserligen åkt omkring lite i den redan... här hemma i huset.... men i morgon ska den få bekänna färg då vi ju ska in till Göteborg på lite trevligheter! :)

 

Jag känner mig jättenöjd med valet av vagn och jag hoppas att den känslan kommer att hålla i sig framöver också! :) Lexie har ju alltid suttit "ifrån oss" i den vagnen hon haft, vilket har funkat bra, men att man nu kan välja är ju super!! Speciellt kan det vara bra när man går i affärer å så tror jag... då ser hon liksom inte en massa roliga saker "det första hon gör" utan nöjer sig kanske med att sitta och titta...och prata... med sin söta mamma och ännu sötare bebis som ligger där bredvid! :)

 

Men sen kan det även vara bra att ha henne framåtvänd vid promenader och liknade!! Ja.. man får helt enkelt välja efter humör!

 

 

Nu kommer ett sånt där inlägg som jag måste skriva... läs på egen risk... för jag har en tendens att sväva ut å göra mig väldigt långrandig... men...

 

Fick för ca en vecka sen en kommentar som jag varje dag tänkt svara på...men med ett pressat

schema, som jag har som gräsänka, hinner man inte allt... men nu tänkte jag, samtidigt som jag tackar så mycket för kommentaren, i alla fall svara på den! :)

 

 

 

Som sagt...Tack så jättemycket för din kommentar... det är när man läser sånt här som man blir alldeles varm innombords!Ni är så många som skriver så fina saker... så som att jag alltid ser så pigg och fräch ut... och hur orkar jag dessa perioder... dessutom höggravid....att jag måste vara så stark osv.

 

Och ja... jag vill inte utnämna mig till någon superkvinna men visst måste man ha ett starkt psyke för att orka med i bland. Vare sig man har barn eller inte är det ju en påfrestning att leva med en sjöman. Det är jag nog inte ensam att skriva under på.... och våra sambos ska nog vara rätt glada att dom just träffat oss... som ändå står ut med deras frånvaro från våra liv var och varannan månad! Men jag lovar Er... även jag bryter ihop även om jag kanske inte alltid visar det.

 

I bland är jag så fruktansvärt trött och på dåligt humör att jag varken orkar duscha eller göra mig i ordning vissa dagar. Jag sktier i disken, städningen och tvätten och går runt i mysbrallor... för att några timmar senare få dåligt samvete över hur jag bara "skitigt" i allt!! :( Jag har jättesvårt att bara lägga mig i soffan när det ser ut som det gör och när jag väl gör det funderar jag på hur snabbt det blir stökigt egentligen. Lexie är ju på dagis 15 timmar i veckan och ärligt talat så är det inte så lätt att hinna med ALLT dessa timmar samtidigt som jag faktiskt nån gång även behöver få vila!! Det kommer ju liksom aldrig någon och lastar av en på kvällen och när Lexie väl somnat vill jag inte greja för mycket, så hon vaknar, samt att jag oftast bara vill lägga mig och titta på tv pga att jag inte har nån energi kvar... å ja.. lite lat kanske jag är också emellanåt..men ingen orkar hålla på som en duracellkanin hela dagarna! 

 

Fick en kommentar igår där en mamma skrev... Svälj stoltheten...

 

Lättare sagt än gjort samtidigt som jag tar det på rätt sätt och förstår vad hon menar! Men så kommer vi  till det här med släktingar runt omkring. Som personen skriver i kommentaren så har jag ju ingen här i närheten förutom Lexies farmor och farfar. Å tacka gud för dom... visserligen... men jag kan inte med att fråga dom HELA tiden och i bland är det lättare att avstå saker än att hålla på å köra Lexie fram och tillbaka hela tiden. Så OJ så mycket lättare det hade varit om även min familj bott här. Min vardag hade varit så mycket "enklare och roligare" då. Att ha fler personer att ringa hade gjort allt så mycket lättare..eller att bara få åka hem till mamma, pappa bröder och hänga lite, få lite mat serverad..Lexie kunde leka med sina kusiner...Eller att bara nån kom hem till mig och Lexie lite spontant en eftermiddag/kväll... ja Ni vet!!

 

Å kompisar... njae.. det kan jag väl inte direkt påstå att jag har så många här i Trollhättan, inflyttad som man är!! Vi har visserligen en rätt stor umgängeskrets (som vi har skitkul med när vi träffas) men det blir sällan att man träffas när Classe är borta och jag saknar ofta och mycket en riktig tjejkompis som man bara kan ringa hit eller åka hem till utan massa planering och annat. Jag klandrar ingen för alla har sina egna liv och inte många har barn. Å så är det ju det där med barnvakt... jag kan verkligen inte med att fråga svärföräldrarna HELA tiden och visst blir det en del som man får avvstå. Men så är det ju när man blir förälder... och jag är inget undantag förutom att jag kanske får avstå lite mer än andra när killen är borta!

 

Ja, nu låter jag ju som världens ensamvarg å så är det ju såklart inte... men Ni som flyttat från en stad till en annan förstår nog vad jag menar.

 

Känner jag att jag ramlar ifrån ämnet lite och svammlar alldesles för mycet men jag har ofta väldigt svårt att fatta mig kort när jag ska beskriva eller svara på ensån här fråga så jag tror vi rundara av med en liten sammanfattning!!

 

Jag kan faktiskt inte svara ordentligt på hur jag klarar detta liv... men jag är väl "rätt stark" , modig, "stryktålig",nyfiken och HÄRDAD!. Jag ger mig fan på att jag ska klara saker och ting och försöker inte att se en massa hinder på vägen. Men med sagt har jag inte gott självförtroende (tvärr)!! I bland tar jag mig vatten över huvudet och bryter även jag ihop. Jag har väldigt svårt att visa det, vilket tyder på SVAGHET... och till saken hör är att jag faktiskt är en rätt känslig person som har rätt lätt till tårar.. vare sig det är ett töntigt tv program, en fin melodi på radion eller Lexie som gör mig TOKIG vissa dagar!!. Starka berätteser (framförallt där barn far illa) och orättvisor gör mig också fruktansvär berörd!

 

Så några direkta tips har jag nog inte...förutom att ta en dag i taget och försöka uppskatta det man faktiskt har även om det kan vara svårt i dom mest jobbiga perioderna. Jag är ju verklgien inte rätt person att säga det... men försök att vila och ladda och NJUT av det då du har möjlighet. Och en sak som jag ofta brukar tänka är... att de alltid finns dom som har det värre!!

 

Jag är alltså som vem som helst av Er andra...bara något lite bättre...*ler*!!

 

Jag råkar bara ha fått ett litet monster till unge som är väldigt noga med hennes mammas närvaro (när jag väl i närheten vill säga) som inte riktigt förstått sig på det där med att sova hela nätterna och som har världens energi! Lägg sen på en (stor) familj samt vänner som bor alldels för långt bort.

 

MEN... jag har en underbar kille, en underbar dotter och ännu ett litet underverk på gång och två fantastiska svärföräldrar.  Vi bor i ett "fint" hus (som jag iofs aldrig blir nöjd med) vi har en stor fin båt, två bilar och unnar oss det där lilla extra när killen väl är hemma! Vi är spontana och gillar båda att resa och lyxa till det lite extra. Saker som vi kanske inte skulle kunna göra om vi levde ett typiskt "Svenssonliv"...vad nu det är!? *ler* Så det ska man heller inte glömma bort för allt detta är ju verklgien saker som gör att man orkar!! Tiden när han är hemma och vi alla får vara tillsammans!! ♥

 

Å ja... på tal om det så är ju faktiskt dagen kommen och i kväll startar 6 veckor tillsammans där vi även ska hinna hälsa en ny familjemedlem välkommen!! :)

 

Till sist... TACK så jättemycket för Er stöttning och alla fina kommentarer dom lever man också väldigt länge på ska Ni veta!!

Har precis satt mig ner i soffan för att bli kvar här i kväll. :)

 

Lexie somnade utan problem klockan 19:00 och jag har nu hunnit röja lite i vardagsrummet! För det spelar ju ingen roll om det gått 5 eller  50 minuter... BOBMEN är ett faktum hur som!! :)

 

Men nu sitter jag som sagt i soffan.... med benen brett i sär för att få plats med magen... som dessutom liten  tumlar runt i just nu! Underbart att ungen rör på sig men det är inte speciellt "skönt" längre om man säger så! Det finns liksom inget bra ställning att varken sitta eller ligga i när den väl kör i gång!! Men jag måste försöka njuta lite... det här kanske är sista gången jag är gravid. :( Vem vet!?

 

Men nu till det bästa...

 

 

I morgokväll vid den här tiden sitter jag inte här ensam längre och Ni ska bara veta HUR SKÖNT det känns!!

 

Vi har en del som ska göras dom första dagarna och veckan avslutas med övernattning i Göteborg för att lyxa till det lite. :) Men sen... sen är den nya familjemedlemmen välkommen och det ska bli så spännande att se vad det är som gömt sig där inne! Och efter det... ja.. då kommer vardagen att vändas upp och ner igen! Men HEJ... vi kommer ha 6 veckor tillsammans nu och det är inte helt fel!! ♥

 

Kommer säkert gå skitfort men det tänker vi inte på nu utan nu fokuserar vi på hemkomst och ankomst! ♥

Det här med sömn är ju något som är en bristvara hos de flesta föräldrar.Vissa har det bättre... vissa sämre! Jag själv tillhör (tyvärr) det sistnämnda alternativet!! Jag vet att jag tagit upp detta förut att Lexie typ inte sovit en hel natt sen hon föddes men det tåls att tas upp igen då man ofta....eller i alla fall jag... tror att man gjort någonting fel i själva kvälls och/eller nattrutinen!!

 

Men så behöver det inte alls vara... det finns inget som säger att det hade blivit bättre om vi gjort på något annat sätt. Vissa barn sover helt enkelt lite sämre än andra och det är inget konstigt med det (eller?). Själv kan jag tycka att alla andras ungar sover så himla bra, dom somnar själva och vaknar dom... ja.. antingen så somnar dom om eller så smyger dom in och lägger sig hos mamma och pappa!

 

 

Fast sen när man berättar hur man själv har det kommer det ofta upp att det är ganska många som faktiskt också har barn som vaknar flera gånger under natten och som också även vill ha välling nån gång under dessa uppvak! Vi slutade ju med välling... å ja... det tar tid och det är jobbigt... men jag har nu själv valt, för min egen skull, att ge Lexie välling en gång per natt då jag vet att det är det som behövs för att hon ska somna om. I mitt fall, just nu, funkar det inte med mindre sömn än vad jag redan får. För som det är nu är det ju inte bara Lexie som väcker mig på nätterna utan även en stor mage!

 

Å ja.. hur ska det bli sen då tänker Ni..när det kommer en bebis som ska ammas var och varannan timma!? Inte fan vet jag!! Men jag hoppas ju på det där "sömnmedlet" som kommer när man ammar... Ni vet... att man somnar under tiden ... eller i alla fall på en gång efter att man ammat klart!? Som det är nu kan jag ligga klarvaken hur länge som helst när jag väl blivit väckt och det är sjukt jobbigt när man vet att man måste upp strax efter 06:00 då ju Lexie oftast vaknar! Har jag tur får jag sova till 07:00! Och har jag otur så får jag sova till kl 05:00 som dom senaste mornarna!!

 

Det är inte jätteroligt att vara gräsänka dessa nätter och dagar men jag har inget val och jag gör mitt bästa. Fler mammor och pappor har det ju också såhär men för deras del så kommer ju ändå någonsom kommer hem vid 17:00-18:00 tiden och man kan i alla fall få hjälp med nattning och lite avlastning. Och kommer dom inte hem på veckorna så kommer dom i alla fall hem över helgerna!! På 4 veckor kommer inte en jäkel hem hit och avlastar mig... och hur jag orkar...

 

Det vet jag faktiskt inte!! Men uppenbarligen så går det! ♥

I går eftermiddag hade Lexie och jag besök av tre andra mammor och barn från föräldrargruppen....som vi gick i när vi väntade just våra "första" barn! :)

 

Vi brukar vara 6 mammor och 6 barn men i går kunde inte två av mammorna så vi blev "bara" 8 st...men jag kan säga att det var full fart här ändå med 4 små vildingar!! :)

 

Då var vi åter tillbaka i Trollhättan igen efter vår tripp till Karlskoga och Sthlm...som dom flesta redan vet. Anledningen till så lite bloggande på vår "resa" var att jag glömde kameran hemma och tycker inte att det så roligt att blogga utan just foton att visa!! Men i stället har jag ju gått lös på instagram och vet Ni... Ni som inte har instagram kan nu gå in på webben å se de bilder som kommer upp under dagarna!! :) (tror dock att det är lite begränsat antal men går Ni in varje dag lär Ni inte missa något! Tryck på bilden om Ni vill förstora och ha en förklaring om vad bilden handlar om)

 

 

I måndags hoppade vi in i vecka 38 och nu är det inte långt kvar tills lillebror/lillesyster är här!! Vi har ingen aning om vad det kan vara för något och vi blir lika glada över vilket som... men jag ska inte sticka under stolen med att jag skulle tycka det vore roligt att få en pojke just för att få en av varje!! Men SJÄLVKLART kvittar ju detta så länge barnet är friskt. Och får vi en lillasyster blir ju det jätteroligt för Lexie samtidigt som att det blir väldigt smidigt med kläder och allat annat som man ju redan har! :)

 

 

Nu ska jag städa undan lite.... och sen se om jag även hinner att vila en stund innan Lexie ska hämtas...för i eftermiddag kommer några mammor med barn på besök och då blir det full fart här hemma!! :)

 

Ha en bra dag alla!