En vecka har gått...
Du är inte ensam. Det är samma tjat dagarna i ända här också. Man blir galen tillslut och tålamodet finns inte alltid där. Man kan inte vara 100% pedagogisk i alla lägen. Ibland brister man och man är inte någon dålig förälder för det. Men nog får denna trotsålder gärna gå över snabbt tack ;)
Puuh du e då fan inte ensam!! ett ständigt tjat och ordet nej används flitigt här hemma, både av mej och Noel haha ;)
Jag är en sån där mamma som smyg njuter när noel är på dagis ist för å sitta å sakna honom haha ;) Men de får man vist inte säga högt !
Jag ser inget fel i de att låta henne sitta på sitt rum en liten stund när hon gjort fel, har noel fått göra ett par gånger oxå.. dock inte lika enkelt här då han inte längre har något eget rum..men han har minsann fått gå in i vårat sovrum några gånger ändå.. dock blir de en ny fight där då ist för inte tänker han sitta där inne.. å ja känner mej både elak och lite full i skratt när ja står å kör dragkamp me en dörr me en två åring haha!!
På tal om blderna, jag döööör va roligt hahaha.. Bild nr 3 är ju stört skönt.. typ "hallå syns jag fortfarande här bakom / mosad unge!! :P
Så söta båda två!! :p
Haha okej !;)
Nej kan tänka mej att de blir många tankar i de lilla huvet när man helt plötsligt inte är minst längre.
Men tror ni har gjort helt rätt i att fokusera lite mer på Lexie då det är hon som förstår mest å lillasyster har nog inte alls ont utav det:)
Ja tyvärr hör nog tjatet och den ständiga kampen till en två åring för man verkar ju inte vara själv om det iaf haha.. som tur är ;p
Här kör jag precis samma variant med twinsen. De är ju nästan jämngamla med Lexie och jag tycker nog, precis som du, att man ändå måste visa vad som är okej och inte. Dom åker också in på rummet både nu och då, och är just nu inne i en "jag-hör-vad-du-säger-men-skiter-fullständigt-i-dig-och-kommer-testa-gränser-tills-du-får-ett-psykbryt-morsan" period! Men visst älskar man dom ändå, iaf när de sover... Ha ha ha!
Kram
Du är inte ensamma så gör vi också. För några veckor sen kunde jag bli galen 24h om dygnet hon drev mig till vansinne men peppa peppa så har hon lugnat sig.
Det är härliga skitungar vi har :D
06:40:18
Haha bilderna är klockrena. Men Noelle verkar inte bry sig så hårt över Lexies påhitt :)
Det är samma sak hemma, detta eviga tjat och alla nej! Försöker säga till utan ett nej och försöka få A förstå varför man inte får göra si och så. Men gränserna testas mer och mer :)
Du är verkligen inte ensam....
Vi är just nu inne i en tvåveckorsperiod utan "pappa" som jag verkligen fasat för. Vi har en riktigt tonåring här hemma just nu som inte lyssnar, skriker, slåss, igonrera mm. Finns nog inget som kan få mig att tända på alla tusen samtidigt som våran lilla skruttunge just nu. Det tillsammans med gravidhormoner är verkligen ingen bra kombination. Man andas och försöker hålla sig lugn men till slut brister det och man står där och skriker och hotar i alla fall. Hatar när jag blir så...
Men försöker se varje dag som en ny chans att göra allt bättre så det är väl bara att ta en dag i taget. Hoppas bara att denna "härliga" trotsperiod har lugnat ner sig lite till sommaren då "lille..." kommer.
Har en fråga dock, hur får du henne att stanna kvar på rummet? har försökt det men helt omöjligt att få honom att stanna på rummet...
Kämpa på!!
Tycker du verkar klara allt superbra! Håller på dig! Slit i alla haters och praktmorsor! You go MIA!!!
Jag tillhör dom som inte kan stänga in ett såpass litet barn på rummet (samt att han bara skulle öppna dörren och gå ut!) Säger inte att det är fel, att du gör fel. Vi är alla olika. Jag förstår ju självklart vilka stunder du menar och här tacklar vi dom genom att gå ut. Allt blir bättre utomhus. Sen handlar det väl om att lära sig vilka situationer som triggar igång ens sämsta sidor. När man gjort det så kan man ju välja om man behöver sätta sig i den situationen eller inte. Att säga att jag är konflikträdd är väl fel men jag ser nog mellan fingrarna med en hel del, kanske handlar om att jag inte vet hur man gör när man är arg?! En kollega skrattar fortfarande åt när jag kom in på hennes kontor kvittrande "nä, nu är jag arg!" med världens största leende på läpparna. Minns att jag inombords var rätt pissed men jag har svårt att få ut det. Glömmer snabbt och hittar alltid något som är roligare att göra än att vara arg.
NÄ MIA nu har du fått allt om bakfoten!!! Det är faktiskt så att man kan stänga in ungarna räknat på antal månader o sen omvandla de till timmar! Alltså: Lucas är nu snart 21 månader o kan då vara instängd 21 timmar! Skitbra. Då hinner man få lite gjort också. Ja som att ÅKA O SHOPPA SJÄLV UTAN UNGE! Hahahaha.... (behöver jag göra ett FÖRTYDLIGANDE HÄR TRO....Jag menar såklart alltid allvar i de jag säger..om någon undrar menar jag).
Asså jag dör!! Hur kan man inte älska de där galnaste ungarna ever!!! Hahahaha dör av skratt när jag ser bilderna...!
(TUR du skrev de där om byrån för jag var beredd att undra vem tusan du är som kan ha en sån hemma egentligen!!!)
just ja...glömde den där pussen o kramen mitt i allt! (svarar på mailet någon dag när jag har ork)
Läste nog inlägget rätt slarvigt, förstod först nu att det handlade om hur Lexie stundtals är mot Noelle. Tycker ju själv att min kommentar är lite konstig så här i efterhand. Trodde det handlade om allmänt gnäll och trots, det är sådant jag tacklar med att gå ut med kidsen. Avundsjuka och bråk mellan syskonen har vi inga större, eller kanske till och med obefintliga, problem med (än!). Det enda är att Adam inte gillar när jag bär Samuel i sele/sjal men han börjar lära sig att han blir buren ännu längre sen :) Sen får man av någon anledning absolut inte ge Samuel D-droppar så Adam ser. Då blir han skogstokig och visar rätt tydligt att den lilla flaskan är hans. Knäppis!
Klart de är!! Jag ser ju att detta systemet är något man verkligen ska utnyttja som morsa...! Så jäkla bra!! O du, nu vet de detta då kan de ju inte vara så jäkla jobbigt att va själv sen ;) hahahaha...
se nu till att röja järnet ikväll! puss
Knäppt det där.. River är verkligen den person jag älskar mest men också den person som kan gå mig som mest på nerverna! Han åker in väldigt ofta på sitt rum emd besked han också. Han vet SÅ tydligt när han gör fel och ofta springer han in på sitt rum innan jag ens hunnit nämna något. han hör väl på min röst vart det är påväg :P att vara pedagogisk är väl nästan det svåraste med mammarollen. fy tusan.. det är lite lätt..
