I torsdags förra veckan (130620) var det dags för tjejerna, i familjen, att ta premiärdoppet. Å ja.. för lilla Noelle blev det ju även hennes första dopp, i sötvatten, i livet!

 

Jag vet inte ur många grader det var men jag tyckte ändå att det var rätt okej temperatur och man kunde allt vara i ett tag när man väl doppat sig.

 

Haha... In your face...liksom!! 

 

Älskar Noelles "handslap" !! Haha...

 

I dag är det torsdag och det är två veckor sen Classe lämnade oss mitt i natten. :) Tänk va... det är alltså redan halvtid!! Tjoho...och trots att det spöregnar ute och jag har haft två rätt jobbiga nätter bakom mig så känns det ändå som att denna dag blir en bra dag.

 

Lexie är på förskolan, Noelle sover och under tiden har jag hunnit träna på crosstrainern, duschat och ätit frukost framför tv:n! Hade en liten tanke på att åka ut till Överby å gå lite i affärer... men jag tror jag skiter i det å tar en lugn innedag i stället. Eller ja.. lugn och lugn... nu vaknar nog Noelle snart å då är det ju full fart här hemma då hon verkar gå i syrrans fotspår. Å Ni som följt med sen Lexie var liten vet nog vad jag pratar om. Hej ABCDEFGHIJKLMN... osv!!! ;)

 

I dag fick jag två timmar, helt, för mig själv.

 

Lexie var på dagis och farmor kom och hämtade Noelle för en promenad ner till stan. Å då jag var i stort behov av att fixa till mina naglar (igen) så fick det bli mitt första stopp... tar ju ett tag så det var bäst att börja med det. När naglarna var klara hade 25 minuter kvar tills jag skulle hämta upp Lexie på förskolan så jag stack in på en salong och kollade om dom hade tid att plocka mina bryn.. å det hade dom. Perfekt!!

 

Å här är resultatet på naglarna... brynen är inte så mycket att visa... :)

 

...I samma kläder...  ;)

 

Det är ju bara att glömma helt enkelt!! 

 

Lexies första tand titta upp runt 7 månader om jag inte minns fel och snart är det nog dags för Noelles första. Hon biter på ALLT som hennes små knubbiga händer kan komma åt å så dreglar hon som ett helt niagarafall typp!! ;) Lexie dreglade aldrig så detta med "dreglisar" är nytt för mig och ofta glömmer jag bort dom å så sitter hon där pisseblöt runt halsen! :)

 

I morgon har en vecka gått sen C åkte och nu är det bara tre kvar!! Whopp whopp!! :)

 

Vår "ensamtid" började ju med en kryssning å en bättre start kan man väl knappt önska sig. Glömde kameran så några bilder blir det inte..men några (få) ligger,, ändå, på Instagram.

 

 

Tänkte att jag skulle ha stannat i Kga lite nu när jag ändå är ensam med barnen.... men efter en "sån kryssnings"  resa vill man bara hem och tvätta å komma i ordning igen. Det börjar också bli rätt "jobbigt" att leva i en kappsäck med två (dessutom blöj och välling) barn och hela tiden rodda allt själv. Självklart får jag viss avlastning när jag är i Kga... men det är rätt mycket mer jobb för mig eftersom vi inte är i vår hemmamiljö!! Lexie går, ju t.ex. inte på dagis... många jobbbar dagtid... barnen behöver sova på kvällarna å det är också då som alla är hemma. Mamma... pappa...(sklida sen långt/länge  tillbaka....och ABSOLUT inget jag tagit skada av) bror (bröder) släkt och kompisar... Det är många man vill träffa och många som vill träffa oss. Och samtidigt som jag tycker jätte mycket om att träffa alla så blir man rätt "slut" över att dra runt på två ungar flera gånger per dag.

 

Men för det betyder ju inte detta att jag inte kommer åka till Kga för det... för det kommer jag fortsätta med.... men alla är också alltid välkomna hit.... och speciellt när jag är ensam. Jag har ju faktiskt ett hus att ta hand om ... en båt..  två bilar... Jag måste klippa gräset...handla...städa....kolla till båten...tvätta och i bland beöver jag också lite egentid och rå om mig själv. 

 

 

 

Som tur är har jag mina svärföräldrar som (allt som oftast) ställer upp och hjälper mig.... men som jag skrivit tidigare så hade ALLT verkligen vart så mycket enklare om jag, även, haft min familj här... eller åtmindstonde i närheten. Så PLEASE.. kan Ni flytta hit!! Haha...

 

Näää..skämt å sido... Jag har valt detta själv och jag tror att min familj skulle vilja kunna hjälpa till, med, mer än vad dom kan just nu. Men om vi skulle bott nära varandra så hade såklart "min ensamtid" underlättats något enormt.

 

Dock är inte verkligheten så just nu.. och jag ska inte klaga... Jag har två fantastiksa döttrar (även dom dagligen tar "kolen" ur mig) som jag älskar över allt annat!!

 

Och vad vore jag utan dom??

 

Absolut INGENTING!! ♥

 

Å vad jag ville ha sagt med detta inlägg vet jag inte...dock hade jag en riktigt jäkla skit nattning med barnen tidigare så förmodligen är detta bara ett *frustrationsinlägg"!! :)  TVÅ timmar tog det innan båda hade somnat... Å då är man inte tuff kan jag lova....