Jag bröt i hop... men kom(mer) igen!
Tårarna forsade och OJ så skönt det var! Efter att ha, för en gång skull, fått en felfri nattning i går vid 19:00 (mat vid 21:00) hade jag stora förhoppningar om en bra natt! Men oj så fel man kan ha!
Strax efter att jag bestämt mig för att gå och sova så vaknar liten och jag stoppar i nappen... Det hjälper inte... Efter antal försök med hyssjande, vyssjande och buffande tar jag tillslut upp henne i vår säng. Det hjälpte inte heller... samma visa igen...hyssja, vyssja och buffa!
Jag stiger upp i ett töcken och gör mat... tror ni det dög? Nej.. jag lägger mig tätt intill och nynnar och sjunger. Vad får man för det? Nyp i ansiktet, ett antal sparkar i bröstet och avslitet hår!
Jag hyssjar och vyssjar, sjunger och går... Inget hjälper.... Lexie gnäller...
Nu har det gått ca 2 timmar (kl. är 02:00) och här orkar jag inte mer. Jag bryter i hop!
Jag försöker säga till lilla snäckan att hon ska sova så att mamma orkar med att leka med henne nästkommande dag men hon bara skrattar åt mig. Jag blir ledsen å känner mig så hjälplös...så trött... så ensam!!
Lexie ser mammas tårar och blir tyst och helt plötsligt ändras hennes ansiktsuttryck å jag ser nästan att hon skäms! Det är plötsligt som att hon tycker synd om mig. Jag får dåligt samvete och kan inte annat än att le mot henne... Hon ler tillbaka och "nypen" övergår nu till strykningar på min kind och sen somnar hon äntligen om! (kan hon ha förstått?) ♥
Det är alltid svårt att erkänna att man gråtit för man känner sig så svag... (och nu kommer alla nära och kära höra av sig men det behöver Ni inte göra)... men när man är trött, det är natt och man är helt slutkörd från föregående dagar och nätter så kanske det är det som behövs.
Jag mår bra nu och jag får ju trots allt vakna upp bredvid det bästa som finns...en frisk, söt och alldeles underbar liten Lexie. Just det... frisk! Det är inte alltid en självklarhet!! Det finns två andra bloggvänner där ute som har det kämpigare än mig... nämner inga namn men jag tror Ni vet vilka Ni är. Jag beundras Er... bara så Ni vet!!
Nu är Lexie hos farmor och jag ska bara va... även om sängen måste bäddas... Lexies leksaker plockas undan, diskmaskinen plockas ur, tvättmaskinen fyllas upp..osv.
Å snälla Ni...som jag skrev...börja inte att ringa å fråga hur jag mår... för då kanske jag bryter ihop igen!! Skicka hällre en hälsning eller ring en annan dag....jag mår som sagt bra och har alltid Classe att prata av mig med! ♥
Men oj! Hoppas hoppas det känns lättare snart.
bara en helt vanlig människas reaktion det rinner över ibland... det måste få göra det <3 massa kram å mysig helg...
Jag förstår precis vad du gick igenom...Skillnaden mellan oss var att jag hade en pappa hemma men som vägrade att gå upp när M va liten...M kunde komma på mitt i natten att nu va det slutsovit och då hade man inte så mycket val att gå upp slå på tv medans den andra låg o sov och så fick man svaret.."Men jag jobbar ju" Ok va gör jag då??? MEn det e ju inte samma sak tydligen..
Men du e stark Mia tycker jag som klarar allt själv hela veckorna när i e "hemma själva" Skulle finnas flera som dig :)
Ha en trevlig helg
Kram
Kram <3 Bryta ihop och komma igen är ett superbra sätt att tackla hopplösheten.
"When you feel sad, stop being sad, be awsome instead"
Puss o kram från oss i Backa!
Kom när du vill!
N-N
14:09:53
Åh, här får du en stor kram från mig!
Angående eld och rödvin så tycker jag att det verkar vara en utmärkt bra sysselsättning. Helt i min smak! Nu bor vi ju i Kalmar tyvärr men jag tror minsann jag ska ta ett glas rött ikväll och tänka på brinnande tidningar. Din kommentar fick mig verkligen att skratta!
Gällande vagnen så springer jag omkring med vår vanliga, Emmaljunga City Cross. Om jag kommer igång med löpningen på allvar ska jag köpa en lättare vagn, då kommer ju Adam dessutom sitta upp. Men än så länge springer vi bara 3 km (fast jag hävdar att vagnen gör det tyngre så att det motsvarar minst 5. Eller kanske en mil!) ;)
Usch vad jag känner igen mig! Häromdagen bröt jag ihop och grät för jag var så trött och utmattad och de kändes bättre efteråt. Ibland blir de för mycket och de är inget fel i de. Du är bara människa och man orkar inte hur mycket som helst.
Hoppas du kan få någon hjälp någonstans ifrån, så du bara får va dig själv för en stund. Ett par timmar. Bara ligga och vila eller så. Nu när inte Classe är hemma så förstår jag att de blir tufft!
Kram från oss <3
Och de där med unga gruppen, jag känner mig inte särskilt ung men jag tillhör ändå den där gruppen ^^ Jag blir 22 i år! ;)
Hejsan!
Har hittat till din blogg igen efter några månaders uppehåll... Ramlade in här första gången när jag var gravid och googlade på olika graviditetsveckor :) Jag hade nämligen min sambo i Afghanistan under första halvan av min graviditet och tyckte det var skönt att läsa om någon annan som var "gräsänka" och gravid. Även om inte våra situationer var exakt lika så påminde dom om varandra...
Nu har vi fått vår William som snart är 4mån och min sambo har ingen Afghanistanresa inplanerad den närmaste tiden vilket känns väldigt skönt! Det jag försöker säga är att jag beundrar DIG! Jag vet inte om jag hade klarat av att vara ensam med William lika ofta som du är med Lexie... Och då sover ändå han hela nätter utan krångel eller mat! Så man FÅR "bryta ihop" ibland även om man är en stark person i grunden. Ibland måste man ju lätta på trycket för att orka!
Tack för trevlig och personlig läsning :)
Styrkekramar från bloggläsaren Sara
17:28:28
Massor av kramar från mig till dig!
Jag känner igen mig så väl. Det är inte alltid så rosenrött som många bara pratar om. Men du är stark! Jag beundrar dig att du fixar de så bra när du är själv den tiden då mannen inte är hemma! :)
Kram
Åh jag grät precis. Teo var helt övertrött pga alla nya människor och intryck idag att han vägrade somna och bara grät stora krokodiltårar. Här hjälpte inte heller tutte. Tillslut fickon sno honom att sova fem minuter i vagnen så han kunde somna vid bröstet efter lite snuttande.
Ont i mammahjärtat gör det ibland men jag förstår din frustration och dina tårar. Jag låter dem rinna ibland jag med.
Kraaaaam
KRAM! <3
En styrke Kram från mig! Det är okej att gråta av när man är så trött och ens lilla skatt bara är ledsen!! Kram igen
Fina du ♥ som jag grät när jag läste detta inlägg... klart att du också måste få känna hopplöshet. Gråt, bara gråt. Själv bröt jag också ihop här nyss pga en lite ´panikartad situation.
Du är så fin... o man kan faktiskt känna att man blir något starkare när man fått gråta ut. Tyvärr håller man det oftast inom sig alldeles för länge. De gör jag iaf. varmaste kramen ♥
glömde säga att du har fått till en väldigt vin header :)
Jag tror hon förstod din mamma :-)
håller med om nya headern.
kram till dig
Hej och tack för titten!
Först vill jag dock tacka för din fina kommentar :-)
Sen måste jag bara berätta att när jag gick och läste din blogg så fastnade jag lite. Är själv gift med en officer som är borta väldigt mkt. Bla utlandstjänster...
Så jag förstår precis vad du menar i detta inlägg. Var själv stor del av min graviditet och de 3,5 första månaderna med bebis, så att gråta av utmattning vet jag precis hur det fungerar.
Jättefin tjej ni har. Såå söt!
Ja vi hörs nog mer, lägger dig under favoriter nu....
Frusol
Det är skönt att bryta ihop och gråta ibland, man behöver det för att orka ta nya tag! Och fin header du fått! :) Kram!
Du är fantastisk som kämpar på Mia! Ibland rinner det över och det är nog bra att det gör det, det känns ju så mycket bättre efter några (många) tårar. Inte är det alltid en dans på rosor att vara småbarnsföälder även om det slår allt annat :) Hoppas att Ni får en fin helg <3
Stor kram till dig vännen!!!!!
Jag förstår dig så väl, har själv gråtit flera gånger av frustration och precis som du skriver så verkar det faktiskt som att de små förstår! Vi har iaf tur som du skriver att våra älsklingar är friska - men man har rätt att vara trött och ledsen ändå!
Jag har skrivit ett inlägg om färger på barnkläder och tänkte be dig skriva vad du tycker, men det känns rätt oviktigt i jämförelse... :-)
Kram på dig!
Känner igen de där,inte me lilltjejen utan med stora killen:/
Man måste få bryta ihop och gråta, vi är inte annat än människor - även om man nu fått den nya rollen som mamma!
Man kommer igen! <3
När jag läste detta inlägg så vattnades mina ögon också! Det är OKEJ att bryta ihop! Det är OKEJ att vara ledsen och nere. Det är OKEJ att erkänna det. Man är INTE en hemsk mamma bara för det. Och jag är så glad att jag hittade dig och din blogg när vi var gravidida för du är alltid så öppen, ärlig och härlig! Inte en massa lullull och överdrivet, utan ärliga rakt igenom. Man kan känna igen sig i så mycket av det du skriver och man slipper känna sig ensam! Tack för att du är du på nå vis! :)
Det som rörde mig allra mest var den biten du skrev om när du grät och Lexie reagerade med att tystna och klappa dig på kinden! Då grät jag. hihi... :) Dom är verkligen helt underbara de små! Berättade t.o.m. för min sambo för jag tyckte det var så fint :)
Massor av kramar till er!!
De är ju så jobbigt när man känner sej sådär hjälplös..
Men det är iaf oftast skönt efteråt när man har fått gråta ut.
Som tur va har ja sluppit några vakna nätter.. men de kanske kommer... men däremot så har ja vart så trött ibland ändå å bara velat lämna rummet när Noel vart alldeles för gnällig för mitt humör.. å då känner man sej som en såå dålig mamma å så kommer de där dålig samvetet.. de kan ju inte vara lätt alla gånger å va så liten å inte kunna prata:)
Men alla har vi våra dåliga dagar, de e ju bara normalt:)
Så lipa på tjejen, jag gör de oxå ibland hehe :)
Sv; Tack, de har vart en lugn söndagkväll och Noel han sover o verkar inte ha några problem me febern nu på kvällen :) Däremot har han en fruktansvärt hosta emellanåt som e såå jobbig att lyssna på, gör så ont i en å höra den=/ Så ja hoppas den försvinner av sej själv snart innan man måste kolla upp de...
Kram !!!
Ja det var skönt med extra tid!Jag beundrar dig som är ensamstående varannan månad!Kram
