Jaha.. då var det dags för en sånhär dag igen.... :(



OKej.. det är inte varje dag, men det händer allt oftare nu. Vet inte om det är hösten som börjar göra sig påmind eller vad det är. Jag vill ju inte ha såna här tråkdagar när allt bara känns tråkigt och trist. Jag vill ju vara sprallig, glad och positiv. Men men.. man kan inte vara på topp jämt å härifrån så kan det ju bara bli bättre idag.

Vädret utanför fönstret är grått... nästan så att man tror att det är påväg att skymma ute... men klockan är ju bara 09.00. Herrgud!! Kan ju vara mysigt ibland, å vissa dagar uppskattar man såna här"mysdagar".. men inte idag.. Idag skulle det ha vart sol å 25 grader varmt i stället. Då hade nog humöret vart på topp! :) (Jag kan ju inbilla mig det i alla fall)

Nej.. nu ska jag ta å rycka upp mig själv å så återkommer jag lite senare om hur dagen utvecklades! :)

Att leva med en sjöman är inte alltid en dans på rosor....

Den här nyheten har ju pågått i några dagar nu och jag blir lika orolig varje gång jag hör att: en båt gått på grund..eller förlist på ett ställe som lika gärna kunde vara Classes båt. Nu är ju de på "andra" sidan Norge, men vid såna väderförhållanden som Classe berättade om att det skulle bli på Nordsjön den dagen, och man hör en sån här nyhet...Då är det inte kul..speciellt heller inte om man inte hört något ifrån honom. :(

Man hade ju förhoppningar om att de skulle hitta besättningen, men nu har dom avblåst letandet och har tappat tron på att hitta några överlevande.  Att en båt kan sjunka så fort!!?? Det vill man inte ens tänka på för det är så otäckt, och jag kan ju bara relatera till deras familjer. Det måste vara fruktansvärt. Man har ju hela tiden hoppet om att de ska hitta besättning (och även passagerare i andra fall). Men att hela tiden få besked om hittade vrakdelar, tomma livbåtar.. flytvästar.... ja, jag vet inte hur man skulle reagera på de nyheterna!!! Bara så hemskt!! :(

Det enda man kan trösta sig med.. om det ens är någon tröst, är väl att dom omkom då de gjorde det de gillade mest. För så är det ju med sjämän...dom brinner för deras yrken! :)

Jaja.. alla tankar går till alla inblandade i alla fall. :(

VAD HAR HÄNT!!

Jag har inte  sett henne sen i förrgår kväll. :( I går morse när jag skulle gå till jobbet var hon borta. Jag tänkte ju såklart att hon var iväg för att hämta mat. Men när jag sen kom hem på lunch var hon också borta... å när jag gick tillbaka från jobbbet... och när jag kom hem från jobbet... när vi gick till tvätten... när vi åkte å handla..när vi kom hem igen efter handlingen... när vi hämtade tvätten...BORTA!! Å då hade hela dagen gått. I boet ligger några stackars ägg kvar som nu kanske inte bli rnågra andungar. Det är med sorg i hjärtat jag skriver detta... Men jag tror inte att ungarna kommer att överleva där inne i äggen om inte Anki Andelina kommer hem snart.

Jaha.. Då sitter jag här i Karlskoga igen då. Denna gången inte för något roligt direkt. För idag är det mormors begravning. ♥

Jag kom hit i går kväll efter en liten resa med både buss och tåg och hamnade till slut i Degerfors. Mamma och Olle kom å hämtade mig och eftersom det var så fint väder så tog vi vägen via kosia. Det är inte varje dag man åker den vägen, men det är väldigt fint där och nu bygger dom ju många fina hus där. Annat var när man var liten.. då var det ju skräcken på den sidan. Hi hi.. Bara massa ladugårdar och bönner överallt. :)


När vi kom hem tog  mamma och jag cyklarna upp till bror med familj och grillade och drack lite vin. Åhåå så härligt det är när man kan sitta ute å äta. Visserligen fick vi sätta på infran efter en stund, men ändå!! Så mysigt.


I dag skiner solen och det passar ju perfekt en dag som denna. Det känns liksom lite bättre på något vis. Det är nog mormor och morfar tillsammans som beställt detta härliga väder. :)

Nä.. nu ska jag göra mig i ordning och börja förbreda mig för det som komma skall. det ska inte bli roligt, men jag vet att det kommer att vara så fint i kyrkan och att det efteråt kommer att kännas bra. Jag vet ju att dom alltid är med oss vart vi än är, även om dom inte finns med oss i våran vardag. I hjärtat och i minnet lever dom alltid kvar.

Så mormor... Jag hoppas att du har det så bra tillsammans med morfar nu när Ni äntligen får ses igen. Men det vet jag att Ni har!