Innan jag hade barn kunde jag inte så mycket om bloggdesign men jag hade ändå tid att läsa på och exprementera lite. Nu har jag varken kunskap eller tid. :) Skulle gärna vilja ha en fin och "proffsig" blogg som ser inbjudande ut att läsa men det jag har får väl duga... om det inte är så att någon känner sig manad att göra om min blogg lite!? :)

 

MEN.. en sak jag var tvungen att ändra på var i alla fall min header då ju det var en gammal bild på mig och Lexie. (Fick dessutom en kommentar från Noelle att hon kände sig lite utanför och ja.. jag har tänkt på detta ett tag nu) Men eftersom jag inte haft tid att greja i hop någon med båda mina prinsessor får Ni nöja Er med mig som header.

 

I förra veckan fick jag ett ryck och böt ut pastellfärgen (ljusrosa och lime) i köket mot vitt (igen)!

 

Jag tycker att vitt är riktigt snyggt och när det bara handlar om små detaljer kan man ju så lätt ändra precis när man vill. Det är ju bara att byta ut lampskärmar, dukar, ljus och ljuslyktor och vips så har man "förvandlat" om mycket med små medel!

 

Så nu är det alltså ljust å fint i köket och det enda jag inhandlad här var två nya vita dukar (då jag tröttnat på de andra vita jag har), lite nya vita ljus, två glaskupor (som inte syns på bild) och den stora ljuslyktan på köksbordet!

 

VOILA!

 

 Tidigare i veckan var vi på två månaders kontroll med Noelle. Då träffar man ju också doktorn som kollar över barnet lite mer och i vårt fall kändes det extra bra eftersom dom bl.a. lyssnar på hjärtat och lugorna. När vi var inlagda i Örebro så hörde doktorerna ett litet blåsljud på hjärtat. Men eftersom inget hördes på BB så antog dom att det hade med förkylningen och göra och ja.. nu fick vi det svart på vitt. Inget blåsljud och lugorna lät jättebra.

 

Växt lite sen sist hade hon också gjort och nu är det inte långt i från 5 kilo! :) 4965 gram och 68 cm lång!

 

...och ett förtydligande till Er andra.

 

 

I bland får man ta det jag skriver med en nypa salt... och bara för att jag skriver ett ord i bloggen betyder inte det att jag använder, just exakt, samma ordval när jag talar till minna döttrar! 

 

Detta betyder till exempel INTE att jag till Lexie säger. Öpnna käften unge så att jag får borsta dina gaddar!! Nu hoppas och tror jag att dom som följt mig ett tag och känner mig förstår detta... men som sagt... i bland får man förtydliga sig lite! Jag kanske inte använder dom finaste ordvalen alltid... men vad gör väl det om hundra år som en "cyber"vän brukar säga till mig! :)

 

Å att jag sen skulle bli ruinerad på två kronor om dagen svarar jag. Det drabbar ingen fattig!! Och skulle pengarna mot förmodan ta slut är jag ju inte dummare än att jag öppnar spargrisen (när Lexie inte ser) och tömmer den på några kronor så att hon varje dag kan få stoppa ner sina kronor i sin fina spargris. Och om någon nu tycker att detta är ett rån så får jag väl "växla" pengerna å lägga i en sedel i stället!! :)

 

Alla nöjda? ♥

I förra veckan kom Lexie hem med en spargris som dom gjort på dagis! Ja, Lexie har väl inte direkt gjort jättemycket på den men den är ändå väldigt gullig tycker jag och hon säkert varit med och bestämt en hel del, och hållt i pennan, på den ändå (vi lådsas det i alla fall)! ;)

 

Hur som helst så har vi nu börjat fylla den med pengar....men inte vilka pengar som helst utan "tandborstningspengar"!! Japp.. Ni hörde rätt... Hon får en peng om hon låter oss borsta tänderna på henne. Ja.. vi gör det ju såklart ändå (bäst att påpeka) men det går ju så mycket lättare om hon är med oss och inte kämpar emot som hon ofta gjort! Sen är väl inte vi bättre föräldrar, än andra, utan också glömmer av det nån gång då och då. Så fick jag det sagt också! :)

 

Hur som helst så har jag försökt lite olika sätt att få henne att inte streta emot. (Och inte trodde jag väl att det skulle bli några probelm med hennes tandborstning så som hon kostant gick omkring med en tandborste i näven när hon var lite mindre...haha) Det sista jag försökte var att tala om tandtrollen...och att tandtrollen skulle komma och att hon skulle få ont i tänderna. Men hon skakade lite på huvudet å sa att trollen inte va hemma!! 

Haha.. Vad svarar man på det då!! Jo.. men dom kommer om man inte borstar tänderna ordentligt å så får man gå till "doktorn"!! - Näää... inte doktorn...trollen inte hemma!!

Okej..ny taktik. MUTNING!!

 

-Om du bortar tänderna fint så kommer inte tandtrollen... och gapar du stort så får du stoppa en peng i din spargris. Och vet Ni vad... det funkar! Vi har bara kört det ett par dagar så man ska väl inte hoppa högt ännu...men ett tips till Er som också har griniga barn som typ vägrar öppna käften när man ska borsta dom små gaddarna! :)

Jag skrev ju om en jävligt jobbig natt för ett tag sen och självklart har vi ju det inte så varje natt! Noelle sover längre perioder nu utan att behöva äta och det är jätteskönt. Dock kan vi ju inget göra att Lexie fortfarande vaknar en eller två gånger per natt. Hon somnar hur som helst i sitt eget rum å har så gjort en längre tid....men det som blir lite problem är ju sen när jag är ensam och inte kan vara på två ställen samtidigt då ju Lexie fortfarande inte somnar utan någon bredvid sig. 

 

Å det här kommentaren kommer in för det är säkert fler som undrar hur dum man kan vara som låter sitt barn ha "sitt hår" som snutte!?

 

Kommentar:Men då kommer en fråga här. Hur kan man va så dum som föräldrar att ha mammas eller pappas hår som snutte??? Låter ju hel dumt. Hoppas ni inte gör samma misstag till noelle. Köp en snuttis till henne!!! Försök att lära lexie med snuttis också. Får du vill väl inte ligga där jämt och va hennes snuttis?

Och som svar på det så kan jag bara säga att Lexie blev erbjuden snuttis som liten men aldrig var intresserad. Att det sen skulle visa sig att hon gillade att pilla "en i håret" var inget jag planerat direkt! Det bara kom och var liksom försent när det upptäcktes. Å NEJ... självklart ska jag försöka att inte göra samma "misstag" med Noelle. Bästa är väl om dom kan klara sig utan snutte över huvud taget. För OJ så arga barn kan bli om man gllömt den eller ännu värre att dom inte kan sova utan den. Lexie klarar sig utan mitt hår och har inga problem om att somna om inte jag är med... men det är väl hennes mys och trygghet när jag (ändå) är i närheten. 

 

Men ja.. jag förstår hur du menar och självklart hade det varit jättsmidigt om hon ville somna utan att vi låg där hos henne men som situationen ser ut så är det så och det är ändå en början till att hon ändå somnar i sin egen säng och sover där halva/hela natten med olika utgång av div. uppvak! 

 

Jag vet att man kan köra olika metoder på 5 minutersmetoden och tro mig... Vi har nog som många andra föräldrar provar det mesta. Men alla är vi olika och har olika förutsättningar för saker och ting. Och att få gå och lägga sig bredvid sitt barn på kvällen är för mig rätt mysigt... vad inlägget handlade om var bara hur tufft det kommer bli när jag är ensam och det blir såna där krångel nätter.

 

Med detta sagt vill jag tacka för Era kommentarer och jag tar absolut åt mig av kritik och tips... men att jag "skulel vara dum"....det vill jag nog inte höra någon mer gång! ;)

Hej på er.

 

Tänkte mig på ett litet försök till uppdatering här på bloggen. Har väl inte så jättemycket att skriva mer än att dagarna går i ett här hemma. Hela förra veckan gick åt att STORstäda HELA huset och rensa barnkläderer. Det tog sin tid.. för herregud vad barnkläder vi har. Vi försökte göra så mycket som möjligt dom 15 timmarna som Lexie fick tillbringa på dagis men ägnade även vissa kvällar till rensning och plock! Men nu är det gjort och det känns så skönt! Nu gäller det bara att underhålla det hela! :)

 

Precis i dag har sambon varit hemma två veckor vilket vetyder att vi nu (endast) har två veckor kvar tillsamans denna "omgången"! Tiden har faktiskt inte rusat i väg som den kan göra å jag hoppas att tiden känns som att den räcker till även de två kvarvarande veckorna! Sen sätts vi på prov igen!! :) En HEL månad denna gången. Det blir nog en spännande tid.. eller vad tror Ni!? Haha... Hoppas Ni är med mig i upp å nedgångar.. det kan jag behöva! :)

 

Drar upp lite bilder från veckan som gått då ju en bild säger mer än tusen ord! :)

 

Kvällen börjar med att vi ska lägga Lexie. (risk för långt inlägg)

 

Vi lägger henne i sin säng i hennes rum kl 19:00 med en flaska välling. Lexie har ingen snutte som många barn har utan älskar att pilla någon i håret och då också gärna mitt. Redan här har vi ju ett litet problem att vi inte bara kan lägga in henne å sen säga god natt och gå därifrån! Det är ju som att ta bort "ett barns" snutte, nalle, kanin you name it. Deras trygghet vill säga. Därför måste alltså något alltid ligga bredvid henne när hon ska somna.

 

Vissa nätter går bättre andra sämre. I går var en sån kväll. C och jag var inne i omgångar från kl 19:00 alltså och först 21:25 somnar hon! Fick en kommentar på instagram för ett tag sen om att vi kanske måste "tvinga" henne i säng... å ja.. vi kanske inte tvingar henne direkt (å det var nog inte så hon menade heller) men vi ger oss inte utan det får ta den tid det tar helt enkelt å till slut hoppas man ju att det ger sig av sig självt! Nu är vi ändå två... tänk Er bara när jag är ensam!! Det är fan inte lätt att synka två barn alltså... å speciellt inte när det tar över 2 timmar att lägga den ena!!

 

Hur som helst så var ju kvällen redan där förstörd. Lexie somnade inte och Noelle var inte helt nöjd här ute när jag låg där inne och tvärtom. Lexie ropade efter mamma och ja.. det går inte, hur mycket man än vill, att vara på två ställen samtidigt. Det man får göra i värsta, värsta fall är ju att jag får ta med Lexie in i vårat sovrum och försöka amma där inne samtidigt som Lexie ska "gosa" med mitt hår.. men Ni kan ju tänka Er själva hur skön den amningsposen är då jag ju inte har meterlångt hår tyvärr!! Men som sagt.. nu vill vi ju att hon ska somna i sin säng för att sedan sova där för att bli mindre störd av Noelle när hon väl vaknar!

 

 

Efter att ha ammat och försökt få Noelle att somna (ett bra tag) släkte vi väl runt midnatt för att sedan vakna igen runt 02:00 tiden. Matdags för Noelle igen. Nu har det visserligen gått ett par timmar efter att hon åt.. problemet var innan att hon inte ville somna. Så helt okej och normalt.. för då vet jag att jag kommer få sova några timmar till innan det är dags igen då hon faktiskt börjat sova lite längre mellan amningsgångerna på natten. OM det nu inte är för att Lexie vaknar och kommer in och lever rövare!

 

Vilket hon såklart gjorde i natt. Kl 03:40 var jag inne och hämtade henne från sitt rum då hon vägrade att somna om. Hennes säng är inte den lättaste att lägga sig i då det är en växasäng som endast är 70cm bred (så ny säng kommer nog att skaffas) men vi gör även där vårt bästa innan vi måste ge upp för att få någon slags sömn. Hon får alltså följa med in till oss. Men det är nu jag börjar bli förbanad.... för det är ju inte direkt så att hon tänkt sova inte.. nej hon pratar högt och börkar i sängen och väcker såklart Noelle.

 

När klockan är 06:00 är vi alla utmattade och har alltså varit vakna typ hela natten!! Lexie kan väl inte råför att hon inte kan somna men fan va irriterad man kan bli när hon inte ens försöker och jag tror att fler vet vad jag pratar om! Det är ju även så att vi föräldrar också måste få sova och oftast så funkar det ju att lägga in henne hos oss.... men nu har ju det börjat krångla igen vad det verkar!! TYVÄRR!! Barnen väcker varandra å så är ekorrhjulet igen.

 

Så nu blir det till göra ännu en förändring. Antingen så köper vi en ny och större säng som vi vuxna lättare kan lägga oss i och ev. sova kvar i under natten, eller så köper vi en typ tältsäng och ställer in hos henne så att vanan att komma in till oss försvinner. Detta funkar ju endast när C är hemma, men förösker vi ändå nu är ju chansen större att hon lär sig sova kvar i sitt rum än att hon inte gör det. För när jag är ensam så kan jag ju som sagt inte vara på två ställen samtidigt som Ni förstår!!

 

Ja, hur detta kommer att gå får vi se och självklart har vi bättre nätter också... men eftersom alla nätter inkluderar uppvak är dessa nätter mycket krävande!

 

Lexie är nu äntligen tillbaka på dagis igen på över en månad. Ringde i morse och kollade så att alla sjukdommar är över å visst kan man aldrig garantera något med nu var det i alla fall inget som gick!! Så håll tummarna för att vi klarar oss och att nätterna snart bli bättre igen!

I fredgas var det åter igen dags att ta sig till BVC för att väga och mäta Noelle! Å med dom siffrorna är det nästan svårt att tro att hon varit sjuk! Lexie har alltid legat två kurvor under "normal" kurvan medan Noelle nu ligger ganska precis på kurvan...bara liiite över! Men det jag ville säga var - att det Noelle vägde i fredgas gjorde Lexie när hon var 3 månader och 1 dag!! Och ska man jämföra vikt vid samma tidpunkt så skiljer det sig ganska exakt ett kilo på dom två! :)

 

Såhär såg "siffrorna" ut vid 6 veckor och 2 dgr (Noelle)

 

Vikt: 4745 gram

Längd: 57,5 cm

 

Och för Lexie...vid 5 veckor och 5 dgr...

 

Vikt: 3635 gram

Längd: 55 cm

 

Det är annorlunda andra gången man får barn och man oroar sig inte på samma sätt som med första barnet men det känns ändå skönt att se Noelles kurva jämfört med Lexies. Dock vill jag ju inte att det ska skena åt andra hållet för då orkar inte mina klena muskler med längre tror jag. Haha...

 

Kul att jämföra lite tycker jag och här kommer (bla) en bild på två trötta systrar från i dag när vi tig en sväng ut till kusten! :)

 

 

Bilderna är från Instagram och blir lite suddiga när man lägger upp dom här men kameran ligger i bilen och jag orkar inte hämta den! :) Vi hade en fin dag i alla fall!

 

...för vi längtar efter dig!!

 

I morgon, tisdag, åker vi hem till Trollhättan igen och jag är just nu mitt uppe i packandet. Men eftersom jag tycker det är så himla tråkigt så får det bli en paus framför datorn.

 

Man har ju inte bara en grej med sig när man ska vara borta i över två veckor och till råga på allt så ska ju även alla julklappar med hem också. Men vi hade ju en del klappar med oss hit, så det ska väl gå hem också. Det jobbiga nu är bara att se till att få med allt också. Tillvaron här blev ju inte riktigt som vi planerat och jag har fått bo i plastpåsar och olika väskor så som vi farit runt med. Failjen har fått packa väskor och påsar ( med hjälp av mig i telefonen) då vi fick pussla ihop barnvakt och sovställen till Lexie medan jag och Noelle låg inne i Örebro så ja.. vi har levt i, än mer, KAOS än vad vi brukar när vi kommer hit!

 

 

Men i morgon åker vi som sagt hem till en, förhoppningsvis rätt så normal, vardag igen och på onsdag kommer faktisk tjejernas pappa hem igen. Jag behäver nog inte ens skriva att det ska bli sååå skönt!

 

Visst.. vi har varit "hemma" hos min familj i Karlskoga... men jag kan säga Er att det faktiskt kan vara ännu mer krävande (att vara borta) än att vara själv hemma. Missförstå mig rätt nu för jag gillar ju att vara här, men det är många som ska träffas och det är en ständigt flängande fram och tillbaka och alla vill ju så klart även träffa barnen å ja.. Noelle kan jag ju inte lämna i från mig speciellt långa stunder. Lexies yngsta kusin har dessutom varit sjuk så avlastning med lekkamrat har inte heller varit mycket till hjälp! Tror säkert Ni kan tänka Er in hur det är att vara på resande fot med två små, helt själv, och behöver nog inte skriva så mycket mer om det!!

 

Nä... nu måste jag nog ta och återgå till packandet så nästa gång vi ses så ses vi väl i Trollhättan igen! :)

Av flera anledningar har det ju varit tyst här inne ett tag nu!

 

Dels för att vi är på "semester" och all tid går till att hänga med familjen och vänner men också för det som hände kring jul! Noelle blev ju riktigt dålig och julen blev ju inte alls som man hade tänkt. Denna julen är för mig ett töcken och jag vet inte alls vart dagarna tog vägen!?

 

 

Vi åkte fram och tillbaka till Örebro.. jag vet inte hur många gånger... för att till slut bli inlagda lite längre. Noelle var då riktigt dålig och såhär i efterhand så var det ju jätte hemskt och hur jag orkade med allt vet jag inte riktigt. Eller jo.. man bara måste! Och jag måste ju vara stark annars skulle jag aldrig klara av att vara ensam med mina tjejer! Och man blir härdad.. jag lovar! Nu säger jag inte att jag är någon superkvinna... för jag, som Ni vet, bryter också ihop... men kanske först när allt är över och jag ser tillbaka på det hela.

 

Vi var hemma på permission på julafton och kom hem till Kga på eftermiddagen... men någon fridfull jul blev det då rakt inte och på natten var vi påväg in till Örebor igen. Vi fick visserligen vara hemma hos familjen i några timmar men för Noelle hade det nog varit bättre om vi fått vara kvar i Örebro. Men när läkaren skickar hem en så kan man ju inte annat än att tro att det "ska vara så"!! Det var många turer fram och tillbaka och jag orkar faktiskt inte dra hela historien men att träffa 6 olika läkare på 7 dagar är ju kanske inte det ultimata och speciellt inte när dom säger olika saker och inte kan stå till svars för vad "den andra" sagt, gjort eller inte gjort... vilket ju är förstårligt!

 

Hur som helst är jag glad att jag stod på mig och inte ville bli utskriven (lver telefon) och att jag hade turen att till sist få prata direkt med en barnläkare när jag ringde in sista gången... för det var då det hela drog i gång!