Usch...Sitter och tittar på rosa bandet galan och tårarna bara rinner.

Det är så hemskt med denna sjukdom. Om det så är vanlig cancer eller bröst cancer. Man är ju inte världsbäst på att gra dom där "lätta" undersökningarna på sig själv. Vilket ju är superdumt... men  kanske så tror jag att det kan vara så att man är rädd för att man ska hitta en knöl eller något som inte känns rätt. Och om man gör det så är ju det bättre än att man inte upptäcker det alls och det är för sent.

Efter jobbet blev det en rask promenad ut i mörkret... det är ju skönt att Classe är hemma i alla fall. För det är ju inte så kul att gå ut ensam när det är kolsvart ute och inte en kotte i närhete. Nej.. ska det bli promenader på kvällen får det bli i stan alternativt att någon är med. :)

Annars har det vikits tvätt som Classe vart så snäll och tvättat idag. :) Å så har vi gjort mat och bytt sängkläder. Så nu längtar jag lite tills jag får krypa ner i den mjuka sköna sängen.

I morgon är det fredag igen och den här veckan har verkligen gått fort.. men det är ju för at jag var ledig två dagar i början på veckan. Fast jag klagar inte... Det ska bli skönt med en helg där vi inte har något planerat...förutom (eventuellt) middag hos svärföräldrarna.

Jag har själv inte skänkt några pengar till kvällens gala, men har däremot bidragit med pengar på andra sett, genom att köpa flera rosa band i form av både "brosch" och reflex och andra saker där man skänker pengar genom att köpa en viss grej. Men en 100:ing mer eller mindre drabbar ingen fattig, så jag ska nu skicka iväg ett sms och bidra lite ikväll jag med.

Många bäckar små... :)