HemBorde vi vara bättre på detta nu?
Missförstå mig rätt nu... för SJÄLVKLART ska man...och VILL man ju berätta om när ens unge gör framsteg men jag tycker också att det är viktigt att våga berätta om saker som kanske inte går lika snabbt framåt då ju alla barn är olika i utvecklingen!
Därför tänker jag nu berätta att Lexie fortfarande kämpar på med att ligga på mage och resa sig upp...hon är mer intresserad av att typ äta upp hela handen i stället!! :) Många bebisar i Lexies ålder (12 v) är redan jätteduktig på detta men för vår lilla tjej verkar det ta ännu lite tid innan hon orkar ligga upprätt en längre tid trots att hon är väldigt stark i nacken när man bär omkring på henne!
Vi kämpar vidare och jag har dessutom tagit till mig tips såsom att lägga en kudde under magen.. eller en hoprullad handduk för att hjälpa till lite på traven.. Och ja.. det hjälper faktiskt! :)
En söt liten kämpe :)
Sv - åh tack! Och tack detsamma får jag säga:) Ja självklart blir man stolt, med all rätt också när ens barn utvecklas och gör framsteg. Trevlig kväll!
Precis som vår bebis som tokskriker mellan 20-22 varje kväll men när man pratar med andra mammor så skriker aldrig deras barn.. ;-)
ååå så söt hon är er dotter. Ett väldigt bra inlägg måste jag säga. Det är verkligen som på solsidan ibland (antar att du sett det programmet) Ella ville aldrig ligga på magen, hon var tok stark i nacke och benen tidigt, men ligga på mage, senare ta sig framåt och börja krypa var hon sen med. Jag tror inte man kan påverka detta som förälder, barn utvecklas i olika takt såklart.
Nu fyller min donna 1 om en vecka och den enda frågan jag får är om hon kan gå än.. lite halv knasigt det där!
Jag tycker också det är så trist att för få bloggar skriver om skrikiga nätter, sura, missnöjda, ont i magen, tänder, ja du vet de där mindre roliga perioderna. Livet med bebis är underbrat men ibland väldigt krävande. Varför skriver så få om det? fin blogg du har, hit tittar jag igen. kram
Äh, det är ju så individuellt det där. Alla är vi olika. Men visst är det bra att du skriver om det. Det gör att fler vågar "erkänna"
Vilket bra inlägg. :) Kul att fler skriver om både dåliga och bra saker. :) Jag brukar ju jämt skriva om Wildas skrikiga stunder känns de som så jag passade på att skriva ett positivt inlägg idag.
Och du har ju så rätt i det där att alla utvecklas så olika och det är kul att läsa om. Wilda är precis som Lexie i avseendet att ligga på mage. Hon fullkomligt hatar det och blir sur med en gång. Kanske därför hon lärde sig vända så tidigt ;) haha.. Wilda har också kommit på det där med att äta på hela handen. Hon gör det hela dagarna. :)
Så otroligt söt hon är, er lilla Lexie!
Det där kommer ändras snabbt tror jag. :) alla bebisar utvecklas lite olika och sen är alla inte lika intresserade av tex ligga på mage i början osv. :)
Vi har samma "problem" här! Men jag tänker att han kan så mycket annat och att det nog kommer... annat har han varit tidig med så nåt ska väl vara sent också! :) man ser ju att de är på väg, både Lexie och Edison! :)
Söt bild på lillan med tungan ute nedan! :D
Va fin hon är :) Jag har oxå tänkt den tanken, tänk om hon är "sen" med det och det. Men det är ju just de, det finns inget som heter att dom är sena eller ligger efter med något. Alla bebisar utvecklas olika och lär sig olika saker olika snabbt. Nova är heller inget fan av att ligga mkt på mage. Trots att bvc sa att hon borde göra de mkt nu för huvudets form. Men vad ska man göra om dom inte vill? Haha.
Fick Lexie vaccin idag?
kram
Nämen hejsan hoppsan! Ser att vi skrivit ungefär likadana inlägg idag ;) Hihi!
fin blogg !
vad tycker du om dom härvirkade shortsen?
http://vickansdeal.blogg.se/2011/june/virkade-shorts.html
Alla är olika Och de tar längre tid för vissa :)
Jamen självklart ska man det! Alla barn är olika, precis som vi. Egna individer som utvecklas i sin egen takt, det ska man inte glömma! :-)
Det är svårt att inte jämföra sig lite med andra mammor men jag kan lugna dig med detta;
Jag känner en mamma som har en dotter på nästan 6 mån som knappt kan lufta huvudet i magläge. SÅ ni är på god väg! kämpa på! Tjejen ser jättesöt o duktig ut
Jo men snart är hon där lilla Lexie! Fasiken vad hon är vacker Mia!!! Det gjorde ni bra!
På tal om svagheter så kan Ameah knappt stödja på sina ben även om det går framåt. Olika är det verkligen..
Kram på er!
äää, alla är olika, inte bry dig om sånt, hon gör det hon vill... :) :) Finaste Lexie, hon är minsann brutalt lik dig tycker jag :)
Kram
Äsch! Alla utvecklas i sin egen takt! Man ska inte jämföra :)
Tusen tack för din härliga kommentar. Kram
Måste bara skriva en liten kommentar till detta också! För Agnes har blivit vrålförbannad så fort man lagt henne på mage...alltså vi snackar sekunder innan hon börjat SKRIKA! Men sen en dag så låg hon plötsligt flera minuter, bara sådär! Och nu tycker hon till och med att det är så kul så hon kan ge en leenden där från sitt magläge ibland. (Fast det stånkas och stönas en del fortfarande)... Men som man brukar säga, "PLÖTSLIGT händer det" bara :)
Edvin var också "sen" på att kunna hålla upp huvudet. Men när han väl lärt sig det gick resten hur snabbt som hellst .. 5 månader gammal lärde han sig åla fram och plötsligt var han överallt och ingenstans ;)
Kram
Noel är inget big fan av att ligga på magen. Han har dock alltid varit stark i nacken å orkar hålla sej uppe, men gillar de inte haha!
Men pga detta har han ju vart ganska så seg på att lära sej att vända på sej, de va först nu i veckan som han "orkade" vända på sej från mage till rygg hehe.
Annars brukar han bara lägga sej lite på sidan å sen bryr han sej inte mer, gäller både från mage till rygg å tvärt om :p
Sötis, du har så rätt.. Visst skryter man för att man är super stolt.. men jag förstår dig. Som med Isayah så gjorde han inget som alla bebisar i hans ålder gjorde då.. och nu när lille bror gör massa en saker så blir jag så chockad.. ibland ledsen, för Isayah kan inte lyfta nacken som sin lillebror :/
Du har så rätt men det jag har fått erfara är när man berättar om saker så blir man anklagad som förälder! Jag berättade mycket tidigare om ett av våra barn som troligtvis har en diagnos men då fick jag en massa skit om detta från andra personer som menar på att det är föräldrarnas fel??? Men det finns sjukdommar och olika diagnoser som vi inte kan påverka men trots detta så får vi ta skiten... och det orkar inte jag, inte nu ialf :)
kram
