...i gipset tecken! :)

Herregud, hur ska detta gå! Det är så skrattretande att jag varken vet om jag ska skratta eller gråta!? Ena stunden tänker jag inte på det alls och det går rätt bra, men sen kan tankarna helt enkelt inte sluta mala på mig i huvet att jag förmodligen kommre ha detta paket på benet i 6 JÄVLA veckor. Jag är helt handikappad!! kan ju inte ta mig någonstans känns det som. Eller jo.. det kan jag ju, med kryckor. Men det är jävligt jobbigt att hoppa runt på dom å KRÅNGLIGT framförallt. Man är ju van att allt går i ultrarapid om man vill göra något, men inte nu.. Nu ska man först komma i rätt position.. få fram kryckorna.. försöka ställa sig upp (utan att stö på gipshelvetet)... å så stapla sig iväg. Ja, jag säger då det.

I natt har jag ändå sovit rätt okej måste jag säga.. men när jag vaknade i morses hade jag fruktansvärt ont. Men det är väl så när man legat hela natten och inte rört något på foten. Hoppade upp å fick i mig två alvedon (som jag numera lever på) och nu känns det lite bättre.

Storebror håller på att bygga ut altanen här på baksidan, så jag får väl gå ut å sätta mig lite i skuggan (med benet) å titta på när han sliter. :) Det är ju alltid något positivt... att man kan titta på när någon annan jobbar. Fast å andra sidan så får ju jag ta hand lite om Rasmus som gärna vill rita, bygga med lera eller "laga mat"! :) Amanda är ju stor nu å klarar sig ju själv.. å vill ju gärna åka iväg å leka med nån kompis. Så det är rätt så lugnt men skönt att det händer lite ändå, då jag skulle bli galen av att bara ligge inne själv hela tiden å glo på tv.

Ja, gud vilka tråkiga inlägg det blir här nu känner jag, men jag ska försöka bättra mig. :)
Ha det gött i det soliga vädret så hörs vi!

Ps... har träningsverk i armhålorna efter kryckhoppningen.. ha ha Ds.